Norrköpings gatunamn
Boken Norrköpings gatunamn utkommer den 28 november 2014
Murar Jonssons gränd
Den 8 november 1928 namngavs Murar Jonssons gränd i Butängen.
Gatan fick sitt namn ”till erinran om en framstående ’kommunalpamp’ i norra förstädernas municipalsamhälle”.
Fiskebyvägen
Den 7 november 1929 namngavs Fiskebyvägen.
Vägen leder till Fiskeby gård och pappersbruk. Byn Fiskeby har sannolikt etablerats under yngre järnålder och som namnet antyder har den legat vid Motala ströms goda fiskevatten. Vattenkraften från Fiskebyfallen har också utnyttjats för kvarndrift sedan medeltiden. År 1637 utfärdade drottning Kristina privilegiebrev för papperstillverkning till Fiskeby och 1641 köptes gården av Louis De Geer. Den kom att tillhöra Finspongs styckebruk ända fram till 1917. Papperstillverkningen pågick i mindre skala under av 1700- och 1800-talet. År 1872 anlades maskinpappersbruket och 1953 stod en ny kartongmaskin färdig vid Fiskeby. Vid sidan av det moderna pappersbruket utgör Fiskebyområdet i dag en industriell bruksmiljö av riksintresse med den gamla respektive nya bruksherrgården. De byggdes vid 1800-talets mitt och slut, och ligger omgivna av en park invid Strömmen.
Hedenlundavägen
Den 4 november 1993 namngavs Hedenlundavägen i Borg.
Vägen ”betjänar fastigheterna vid Hedenlunda”. Gården Hedenlund byggdes på 1910-talet. ”När den nyskapade gårdens mark 1914 uppmättes hittade lantmätaren på namnet Hedenlunda, som alltså är nytt och alltså ej har stöd i orten tidigare” kommenteras i ortnamnsregistret. Samma år styckades tomter av för husen som nu ligger vid Hedenlundavägen.
Alkärrsgatan
Den 29 oktober 1959 namngavs Alkärrsgatan i Skarphagen.
Alkärrsgatan är namngiven efter Alkärret, utjord som hört till Trostad före detta kyrkoherdeboställe. ”Alar finnes” konstaterades vid ortnamnsinventeringen 1931. Älekärret var förr den vanliga beteckningen. Älekärrs äng omtalas 1491.
Bergagatan
Den 25 oktober 1984 namngavs Bergagatan i Lindö.
Bergagatan utgör huvudgata i området Berga som fått sitt namn av närbelägna Berga by – nämnd första gången 1535. Både den nuvarande gården och villaområdet ligger på höjder i det omgivande landskapet och ordet berga är ett gammalt plural av berg.
Tingsbrötsvägen
Den 18 oktober 1945 namngavs Tingsbrötsvägen i Svärtinge.
Vägen utgick från en punkt i närheten av Tingsbröten. ”Det kärva namnet hänsyfta på att tinget för Bråbo härad ägde rum häromkring” står det i ortnamnsregistret. Tinget har även kallats ”Slätmo ting”. Ända in på 1870-talet fanns här en krog med öl och vin, kaffe, kägelbana och annat, och bönderna från Hällestad och Risinge rastade här på sina färder in till Norrköping. Tingsbröten hette även ett dagsverkstorp under Svärtinge gård. Det friköptes på 1920-talet och blev handelsträdgård.
Torsgränd
Den 10 oktober 1957 namngavs Torsgränd i Kneippen.
Namngruppen ”fornnordisk mytologi”. Gatan tillkom genom en ny stadsplan 1956. Namnberedningen ansåg att gatan egentligen borde utgöra en förlängning av Torsgatan, men eftersom en sådan åtgärd hade krävt omnumrering av hela Torsgatan valdes istället namnet Torsgränd.
Storhögsgatan
Den 3 oktober 1990 namngavs Storhögsgatan i Brånnestad.
”Inom området finns ett stort antal fornlämningar från järnåldern.” Gravfältet består av omkring 85 fornlämningar: fyra högar och cirka 81 runda stensättningar, möjligen till stor del från yngre järnåldern. I närheten ligger Smedby gamla bytomt där bebyggelse etablerades redan på 600-talet.
Holms väg
Den 23 september 1952 namngavs Holms väg i Åby.
Namnet minner om banarbetaren Axel Holm (1898–1962) som innehade många kommunala förtroendeuppdrag i Kvillinge kommun, bland dem ordförande i kommunalfullmäktige och i kommunalnämnden från 1949 och fram till sin död 1962. Axel Holm bodde dock inte vid denna väg som hette Skolvägen åren 1950–1970.
Nils Åbergs gata
Den 22 september 2009 namngavs Nils Åbergs gata i Klockaretorpet.
Nils Åberg (1888–1957) föddes i Norrköping och efter studentexamen 1907 påbörjade han studier i Uppsala där han senare doktorerade i arkeologi 1912. Han var professor i nordisk och jämförande fornkunskap vid Stockholms högskola 1949–1953 och är den inom svensk arkeologi som mest konsekvent tillämpat typologisk datering – antagandet om ett samband mellan föremåls likhet och deras närhet i tid.