Norrköpings historia

Spel och dobbel är något som funnits i en eller annan utsträckning genom nästan hela människans historia. Vänder man dock blicken mot just svensk historia finns det inte fullt lika mycket kvarlämningar och nedskrivet som skildrar exakt hur detta såg ut, men vi kan fortfarande få en förståelse för vissa aspekter av detta.

Med det vi har kan vi fortfarande blicka tillbaka hela 400 år i vår historia och se hur saker som kortlekar, sällskapsspel och kägelspel varit en del av vår tillvaro. Vi vet också att en stor anledning till varför spel och dobbel under vissa perioder var helt förbjudna var på grund av kyrkans inflytande. Alla former av spel om pengar ansågs av kyrkan som bedrägliga handlingar och den enkla kortleken kallades bland annat för “djävulens bönbok” och “djävulens bibel”.

Vi har också exemplar från gutalagen, vilket är Gotlands landskapslag, från 1300-talet där spel tydligt förbjuds. Vi vet också att Magnus Eriksson under samma århundrade begränsade spel i en “dobblarebalk” för spel om mer än en mark. Bröt man mot denna lag hamnade man som lindrigast i stocken och som värst kunde man bli av med ena handen. Och ännu senare finns det också skrifter från 1700-talet där drottning Ulrika Eleonora förbjöd spel och dobbel både offentligt och privat.

Att spel om pengar i många skeden varit förbjudna är knappast förvånande när man tänker på hur ofta pengar kopplades ihop med ondo och att endast pengar som tjänades genom hederligt arbete ansågs vara rena. Detta synsätt finns kvar än idag till en viss utsträckning. En person som arbetat hårt och länge för att skapa ett framgångsrikt företag och tjäna pengar genom att sälja viktiga produkter eller tjänster är någon de flesta skulle se upp till och respektera. En person som kanske istället vinner stora summor pengar genom att spela casino på nätet ser vi ju knappast som någon som åstadkommit en bedrift utan bara haft tur.

Alla som bär glasögon tar dem nog för givet. Hur annorlunda hade ditt liv varit om du inte hade glasögon eller linser? Hade du kunnat jobba eller studera? Hade du fått byta hobbies? Hur hade din vardag fungerat? Glasögonen öppnade många dörrar för mänskligheten och gav alla synnedsatta människor ett rikare och mer självständigt liv.

Innan glasögonen fick många stora tänkare, uppfinnare och arbetsföra människa pensionera sig vid 40-50 årsåldern eftersom synen svek dem. En del kunde fortsätta tack vare ett team av hjälpredor, men hade du inte tjänat ihop en mindre förmögenhet hade du helt enkelt inte råd. Det finns skrifter och dokumentation ända från antiken där stora talare klagar över sin syn såsom Cicero.

Från 1200-talets artiklar och bevarande papper anar man att upptäckten är nära. Munkar i England har börjat använda glasflaskor med vatten för att förstora texten de läser. Även i Tyskland hittas små skriverier om en tunnslipad kristall som ger samma effekt.

Under 1300-talet hade man börjat tillverka italienarnas version av glasögon i Venedig. På den tiden tänkte man inte på bågar och två glas till vardera öga. Mer troligt är att de första glasögonen var en monokel. Många läkare höll sig skeptiska och yrkade på att folk skulle undvika glasögonen som skulle skada ögat i längden. Glasögon eller en monokel blev mode och visade på intelligens och bra stil. Det finns idag kvar monoklar utan förstoringseffekt från 1400-1500-talet som vittnar om att glasögon var på modet även hos dem som inte hade en synnedsättning.

Vi måste resa ända bak till 1800-talet innan läkarna ger med sig och börjar rekommendera glasögon. De går ihop med tillverkarna för att förfina uppfinningen och göra dem ännu bättre. Nu kom glasögon med två glas, antingen som nitbrillor som bara klämdes fast på näsryggen eller bågbrillor i läder som hade en fjädrande båge över näsan.

1900-talet gav oss formen som vi känner igen där, där brillorna fästes bakom öronen och endast vilar över näsryggen. Och än idag ser vi på Mister Spex och i trendartiklar att glasögon är populära som accessoarer. Du behöver inte ha ett recept för att skaffa ett par snygga bågar, du beställer helt enkelt utan styrka och kan köpa flera bågar för olika situationer.

Resterna av Ströja by på Malmölandet utanför Norrköping schaktades bort i samband med bygget av järnvägen Kardonbanan. Nu får Trafikverket kritik av länsstyrelsen för händelsen.

Läs artikeln:
SVT Nyheter Öst

Historia finns i så mycket mer än slagfält, dokument som spikas upp på kyrkdörrar och vilka kungar och drottningar som lever när. Det är minst lika intressant att titta på de små detaljerna från historien, det ger oss en unik inblick i hur livet var och hur deras kultur såg ut. Därför tänkte vi titta lite på historiska frisyrer fram till 1900-talet i den västerländska kulturen.

Vikingatiden
Under Medeltiden kan man säga att vikingarna var de mest rena och “fräschaste” befolkningen i Europa. Det var deras sed att tvätta händer, fötter och ansikte varje dag. Man badade åtminstone en gång i veckan, tvättade gärna håret och höll det välkammat..Både män och kvinnor hade långt hår som de var stolta över, håren flätades och de använda pärlor och band för att dekorera sin frisyrer. Kvinnor var dock mer styrda och gifta kvinnor brukade sätta upp håret i tajta knutar eller använda hättor eller sjalar för att knyta upp håret.

1500-talet
Mittbenans tid, kan vi säga. Långt hår för kvinnor var fortfarande normen och de som gifte sig skulle gärna ha håret övertäckt. Senare under renässansen blev adeln mer frispråkig och smyckade gärna sina frisyrer med ädelstenar och diadem. Man försökte få mer volym i håret och det blev populärare att ha lockigt än rakt hår. På den här tiden hade man dock glömt allt som hette renlighet och sminkade hellre över smutsen än att tvätta sig då vattnet blivit otjänligt på de flesta platser.

1600-talet
Nu skulle volymen tas till sin spets med höga frisyrer. Precis som vi köper löshår från Poze Hair och andra salonger idag, köpte barockens kvinnor löshår för att få mer hår när de fina frisyrerna skulle skapas. Alternativt använde man sig av peruk men kvinnornas peruker var inte i närheten så ståtliga och välgjorda som männens. Peruker blev dyra mot slutet av 1600-talet och därmed mer en statussymbol än mode.

1700-talet
När vi snubblar in i rokokotiden hamnar vi i den mest överdrivna perioden. Först började kvinnorna att pudra håret och täckte det med en huva men allteftersom frisyrerna blev mer komplicerade, övergick man mer till peruker igen. Mot slutet av 1700-talet kunde en peruk vara 1 meter hög och välsmyckade. När hatten introducerades var det dock den som fick all utsmyckning och frisyrerna enklare.

1800-talet
Sist men inte minst kliver vi in i empirens tidsålder där romantik och realism brottas som århundradens tankesätt. Kraftiga lockar mitt på huvudet blev ett stort mode, gärna tillsammans med hårband eller blommor. Kvinnorna använde dekorativa kammar för att hålla uppe frisyren som bestod av tre delar: en knut baktill för volym och de två sidorna lockades och spändes fast med hårbandet.