Butängen var jordbruksmark direkt norr om staden, mellan Norrtull och Slottshagen vid Johannisborg. Längs gränsen till Butängen anlades Norra Promenaden och här drogs även järnvägen fram. Den nuvarande stadsdelen sträcker sig dock betydligt längre norrut än den gamla stadsjorden.
Namnet Butängen är känt sedan 1600-talet. På en karta från 1695 omnämns den som ”Buthagen, förr kallad Saltängen”. Bakgrunden till namnet är inte klarlagd. Förleden kan innehålla dialektordet but (jordkoka eller klump, något uppblött). Det kan i så fall vara kopplat till att området var sankt och ibland svämmades över (se inledningen till kapitlet Saltängen). Kanske hade det i stället något att göra med butarna – de män som körde hästfororna från Finspångs bruk och den östgötska bergslagen ned till Norrköping. Det finns en rad ortnamn som börjar på But- i Östra Eneby socken och i stadsdelen Berget finns även Butgatan.
År 1928 fastställdes de första officiella gatunamnen i Butängen, men flera av gatorna hade då redan namn. En del fick behålla sina namn medan andra ändrades. Samma år namngav stadsfullmäktige kvarteren i den östra delen av ”det nya stadsplaneområdet för Norrköpings norra förstäder och Kungstorget med omgivningar”. För Butängen valde delegationen namn ”ur en av de industrier – verkstadsindustrien –, som för det närvarande ger Norrköping dess prägel”. Denna namngrupp har sedan dess använts vid flera tillfällen i stadsdelen.
