Anton Ridderstad: Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland. Senare delen. M-Ö (1875-1877)
Norrköping, sjö- och stapelstad, belägen strax intill Motala eller Norrköpings ströms utlopp i Bråvikens innersta bukt, Rörsviken. Geografiska läget är 58 gr. 36 min., 7 sek. nordlig latitud samt 33 gr., 49 min., 52 sek. öster om Ferrö. Avståndet är järnväg 4,3 mil till Linköping, 4,5 till Katrineholm, 17,1 till Stockholm, 34,7 till Göteborg och 40,6 till Malmö, landsväg 4 till Linköping, 1,5 till Söderköping och 17,8 till Stockholm. Sjövägen är till sistnämnda stad 36 mil. Norrköping är belägen på gränsen emellan Memmings, Bråbo och Lösings härad och omsluts av socknarna Östra Eneby, S:t Johannes samt Borg och Löt. Staden är förutom till sin östligaste del belägen på bergig och fast grund. Motala ström, som inom staden har en bredd av lägst 100 och högst 800 fot, delar densamma i tvenne delar, varav den södra är störst.
Vid vilken tid Norrköping började att bliva en plats av betydenhet är obekant, men ett bevis för att orten tidigt, redan under bronsåldern, d. v. s. århundraden före Kristi födelse, varit bebyggd, har man i de hällristningar, som i senare tider blivit funna på flera ställen i närheten av Norrköping. Av namnet på en by, Leghongs hambre (sedan Ledungshammar), som under 1100-talet tillhörde Askeby kloster, och å vilken bys ägor en del av staden är uppbyggd, har man dragit den slutsats, att Norrköping i en avlägsen forntid även skulle varit samlingsplats vid förestående vikingafärder. Med fästat avseende på Norrköpings i detta avseende fördelaktiga läge synes detsamma icke vara otroligt, så mycket mer, som man, med den kännedom, vi äga om våra förfäders sätt att leva, kunna anse läget även i andra avseenden hava varit för dem särdeles lämpligt. Av den vid stadens sydvästra del belägna stensättning och den på ett par hundra stegs avstånd därifrån belägna avrättsplats synes att här redan tidigt varit tingsplats. Utan tvivel var här även offerplats. Det var just vid dylika ställen och framför allt vid sådana dit man, såsom här var händelsen, sjöledes lätt kunde färdas, som de första marknadsplatser uppstod. På så sätt synes oss Norrköping måhända i likhet med våra flesta urgamla städer först hava övergått till en ständig marknadsplats, vars betydelse sedermera ökats, då folket hunnit så långt, att det förstod att använda de många här befintliga vattenfallen. Första gången, som Norrköping finnes omnämnd i befintliga urkunder, är i en år 1185 av påven Lucius III utfärdad bulla, i vilken Askeby klosters besittningar härstädes stadfästes. Nämnde kloster ägde nämligen i och invid Norrköping flera hus, kvarnar och åkrar m. m. Det hade dessutom en slags överhöghet öfver församlingen, enär nämnde klosters abbedissa ägde patronatsrätt över den åt S:t Olof helgade kyrkan. Även andra kloster hade här egendom. Så gavs Norrköpings laxfiske år 1283 av drottning Sofia d.ä. till Skänninge kloster, och år 1318 testamenterade Lars Ulfsson och Ingrid Anundsdotter 2 hus och 4 kvarnar till Alvastra kloster. Under Vadstena kloster lydde flera kvarnar, och t. o. m. den avlägset belägna Strängnäs domkyrka ägde jord härstädes. I Norrköping fanns under hela katolska tiden icke något kloster. Detta torde vara en omständighet, som antyder platsens obetydlighet under dessa århundraden, jämförd med de andra stadssamhällena inom provinsen.
I vår politiska historia förekommer Norrköping ej heller så ofta omtalat som ortens övriga städer under dessa tider. År 1404 höll drottning Margareta emellertid här ett sammanträde i ”stora stugan i prästgården”, då Ringstaholm med gård och gods för evärdlig tid lades under kronan. — Medan Karl Knutsson ännu var marsk vistades han emellanåt i Norrköping och dess omgivning, och år 1439 föreföll utanför och söder om staden en strid emellan hans svenner och herr Nils Stensson och dennes folk. Karl blev segervinnare och Nils fördes till Norrköping, där han kort därpå dog av pesten. — År 1464 besöktes staden av biskop Kettil, som tvang invånarna att med väpnat manskap bistå sig att befria den av k. Kristian fängslade ärkebiskop Jöns Oxenstierna. — År 1567 var staden liksom länets övriga städer utsatt för danskarnas härjningar under den djärve Rantzow. Det var under de första dagarna av december. Danskarna hade befästat sig bakom den bergsklippa i staden, där sagan vet att förtälja, att vikingahövdingen Knäpping fordom haft sin borg. De fördrivna borgarna hade i förening med den nordliga skogsbygdens allmoge dragit sig öfver strömmen norrut, där de från den höjd, som sedan därav blev benämnd borgarhögen, manligen försvarade sig. Fienden drog sig även slutligen tillbaka, men dessförinnan hade åtminstone hela södra delen av staden blivit lagd i aska. På borgarhögen skall efter denna tid blivit upprest ett vårdtorn till förekommande av vidare överrumpling.
År 1604 hölls här den märkliga riksdag, då hertig Karl förklarades för konung, den nya arvföreningen, som utsträckte successionen även till kvinnolinjen antogs och ett beslut, som avsåg att bibehålla kronans äganderätt okränkt, fattades angående de mindre förläningar, sedermera bekanta under namn av Norrköpings-besluts-gods, som skulle givas som belöning åt personer, vilka gjort sig förtjänta om staten.
Ett av de sorgligaste minnena för denna stad är ryssarnas härjningar här 1719.
”När ryssarne voro ankomna till Stockholmsskären och där grufligen framforo blev NorrköpingsfoIket täml. häpna, i synnerhet efter de fingo från sina vänner i Stockholm varningar, att det spargerades, samt vore icke omöjligt, att ryssarne kunde plundra i skärgårdarne och söka till att öfverrumpla sjöstäderna. [—] ”
Enligt en i Linköpings stiftsbibliotek förvarad beräkning, verkställd 1802, efter å Norrköpings rådhus befintliga handlingar, besteg sig förlusten, oberäknat kyrkor och publika byggnader, av detta ryssarnas besök härstädes till 1,786,435 dal. k:mt och 144,252 dal. s:mt i fast egendom samt 2,836,772 dal. k:mt och 344,533 dal. s:mt i lös egendom fördelat på omkring 1,080 personer.
De efter denna brand först uppbyggda publika hus voro rådstugan av tegelsten, trivialskolan och en tysk skola, båda av trä, magasinshuset och metallvågen av sten, packhus och slaktarehus av trä samt två mätarehus med spruthus av trä.
År 1743 hade Norrköping åter besök av ryssarna. Denna gång kom de dock som hjälptrupper emot en förmodad fiende, England. Deras antal bestod av 13,300 man, under anförande av generalerna Lappokin och Solltikoff. Efter att hava uppehållit sig här i nio månader, lämnade de staden midsommardagen 1744.
År 1769 sammanträdde här den urtima riksdagen men förflyttades sedermera till Stockholm, och år 1800 var här ånyo riksdag, vid vilket tillfälle konung Gustav IV Adolf kröntes härstädes. Från denna ceremoni vet man att berätta, att kronan skavde hål i hufvudet på konungen. Riksdagen var för övrigt ganska orolig. De finansiella ärenden, som förekomma, orsakade stark jäsning. Det gick till och med så långt, att flera adelsmän avsade sig sitt adelskap och lämnade sin plats i hemliga utskottet, och bönderna, som icke ville giva sitt samtycke till en föreslagen förmögenhetsavgift, med mindre än att de själva därifrån befriades, blev därtill föranlåtna endast genom de strängaste hotelser av general Toll.
Av naturolyckor, som övergått staden, nämnes pesten år 1439 och år 1623, vilket sistnämnde år här dog 1400 personer, samt åren 1710 och 11 då 3,537 personer avled. Vid sistnämnde tillfälle begravdes de döda i en särskild kyrkogård, belägen nordväst om staden. Under åren 1834 och 35 hemsöktes staden svårt av kolerafarsoter, liksom 1853, då 850 personer avled av denna farsot. Icke så sällan har staden även lidit skada genom strömmens översvämning eller stannande. Förutom de redan omnämnde av fiendehand förorsakade eldsvådor, har staden även vid åtskilliga andra tillfällen lidit av större eldsvådor, såsom år 1655, då staden under borgerskapets frånvaro vid Skänninge marknad, nästan i grund uppbrann på endast nio timmar, d. 24 mars 1698, då 13 gårdar förhärjades, d. 17 maj 1711, då 150 gårdar blev lågornas rov, 1713, då 12 gårdar och d. 22 sept. s. å., då 50 gårdar och 18 lador, fulla med säd förbrändes, m. fl. mindre eldsvådor. Under detta århundrade har elden härjat här, bl. a. åren 1803, 1812, 1822, 1826 och 1874, vilket sistnämnde år Motala varv natten emellan d. 16 och 17 april var utsatt för brand, som lade det stora huset for stapelbäddarna i aska och illa skadade tvenne under byggnad varande pansarbåtar.
När Norrköping först erhållit eller tagit sig stadsrätt är obekant. Det äldsta s. k. privilegiebrev, som blivit utfärdat för staden är från år 1384 av konung Albrekt, som då vistades härstädes. I detsamma tilläts stadens innevånare ”thera Stadzmark kring om thera Stadh mz allom Stadz Ræt at widhernywta”. Av nämnde brev kan även ses, att staden redan vid denna tid hade tvenne borgmästare samt flera rådmän och byamän. Här talas även om stadens ”bok och Stadz Ræt”. Man kan alltså icke såsom några förf. hava gjort, anse detta brev såsom Norrköpings första stadsprivilegium. Dessa k. Albrekts privilegier stadfästes sedan upprepade gånger, såsom år 1440 och 1455 av Karl Knutsson, 1442 av k. Kristofer, 1458 av k. Kristian I, 1485 av riksföreståndaren Sten Sture d. ä., då det talas om konungarna Kristoffers, Eriks och Kristians stadfästelse å berörde brev, 1529 och 1538 av k. Gustav I, som sistnämnde år vistades här, 1587 av k. Johan III och 1609 av hertig Johan. Att dessa privilegier så ofta blivit stadfästa härleder sig därav, att innevånarna i Lösings och Bråbo härad alltjämt låg i tvist med staden, angående råsträckningen av stadsjorden. Av övriga privilegier, som under äldre tider tillerkändes Norrköping, nämna vi dem från år 1440, då staden erhöll rätt till torgdag varje onsdag, 1442, då innevånarna erhöll tillstånd att bland sig själva välja en fogde samt att årligen Pauli omvändelsedag hålla marknad, 1531, då Norrköping förunnades ”lika hegn och försvar” med Söderköping, 1572 då nedanom nämnde 12 års skattefrihet tillerkändes; främmande köpmän förbjöds här driva minuthandel eller att sälja sina varor annat än i de sjöstäder, där de först utskeppat dem; alla ”olaglige hampner och allt Landzkööp,” som kunde vara Norrköping till hinder, skulle upphöra; alla, som bodde på landsbygden, ”huad heller the tillförende haffue waritt Borgere, Embetsmän, Bönder eller Skärekarer” och ville driva köpenskap, förständigas att flytta till Norrköping där de sedan skulle ”handle och vandle” såsom stadens övriga inbyggare; förköp förbjöds, ävensom våldgästning hos borgarna men skulle härbärge anskaffas; borgare och adelns tjenare förbjöds vid livsstraff att icke med hugg eller slag överfalla borgmästare och råd och slutligen skulle icke någon få tvinga köpmän att på borgen utlämna varor. År 1587 tilläts staden att få torgdag varje lördag och 1595 rättighet att öppna stadskällare. Är 1609 utfärdade hertig Johan ett längre brev, rörande staden. Detsamma är dock egentligen endast en konfirmation av k. Johan III:s brev av år 1572. Åren 1613 och 14 lämnades åtskilliga fri- och rättigheter åt dem, som ville bygga trevåningars stenhus eller två våningars ständelverk och träbyggnader. År 1614 tilldelades Norrköping sjätte rummet, näst efter Söderköping, bland de städer, som framgent ägde rätt att idka handel och sjöfart på utrikes orter. År 1620 utfärdade k. Gustav II Adolf stadens egentliga privilegier. Desamma innehålla i överensstämmelse med den kort förut offentliggjorda stadslagen, bestämmelser för stadens styrelse och förvaltning, för vad som ålåg ”våre officerer”, konungens fogde eller ståthållare, de två borgmästarna och rådet, ävensom rådstuga och kämnärsrätten var för sig, syndikus, åtskilliga skrivare, samt de 24 äldste, och sjumannakammaren för drätseln samt vidare föreskrifter om stadens inkomstkällor, dess handels- och hantverksrättigheter, samt torgdagar, om handeln på Norrland, på Finspångs bergslag och i Hellestads köping; om prästerskapet och om kyrkorna m.m. Ett och annat av det här föreskrivna kom likväl först framdeles till stånd. — Samma år befalldes även att alla smeder, som bodde på landet i Östergötland, skulle inflytta till Norrköping.
Drottning Kristina och även följande regenter hava upprepade gånger utfärdat resolutioner till stadens förmån. Vi nämna här den från år 1720, då staden efter 1719 års brand beviljades 10 års skattefrihet, åtskilliga penningeanslag, rättighet att från kronoskogar hämta balkar och bjälkar, varvid dock den önskan uttrycktes, att husen i synnerhet vid torgen och de större gatorna borde byggas av sten, för vilket ändamål beviljades rätt att hämta sten från Johannisborg, Bråborg och Skenäs m.m. — Någon regeringshandling med avseende å regleringen av stadens styrelse utfärdades dock icke förr än av konung Gustav III år 1777. De bestämmelser, som då stadfästes, hava med däri gjorda förändringar och tillägg åren 1825,1846 och 1850 intill närmaste tid, utgjort grundvalen för alla dylika åtgöranden.
Att stadens utseende i äldsta tider icke är bekant, är lätt förklarligt. Att den under de första åren av 1400-talet icke var bebyggd med något större hus kan förstås därav, att drottning Margareta år 1404 var inskränkt till att hålla sitt herremöte i ”stora stugan i prästgården”. Den först bebyggda delen av staden är den kring S:t Olai kyrka belägna södra delen av Strandkvarteret. Så småningom har staden växt ut först till det kring S:t Johannis kyrka belägna Dalskvarteret och till det söder om strömmen belägna Bergskvarteret samt därefter till Holmen och den sydvästra delen av Norra kvarteret, där här å kvadraten Kapellhorvan, Norrköpings eller Helgeands kapell varit beläget. Ifrån början av 1400-talet torde hela den nu s. k. gamla staden hava varit mer eller mindre glest bebyggd. År 1384 omnämnes här, ”korzgatone i Snæfuæræ gatu” och den stora ”Almenningha weghen, som ligger av Snæfuære gatu”. Vid grävningar invid gamla torget har man nyligen (1877) funnit en stengata sex fot under jordytan, bestående av ordentligt lagd kullersten. Ännu under 1500- talet var staden emellertid endast glest och oregelbundet bebyggd med torftiga trähus. Större delen av vad som fanns, blev även, såsom redan nämnt, förstört genom fiendehand år 1567. Med anledning härav lät k. Johan III genom byggmästaren i Vadstena utstaka platsen på norra sidan om ån i Bråbo härad i fyrkant med breda gator efter en därtill upprättad grundritning, varjämte han på hertig Magnus vägnar tillerkände stadens innevånare, på det de åter skulle ”komme till machtt och haffue rådh till att uppbijgge och förbättre Stadenn igenn,” frihet från ”Schatt, Gästning, Skiutzreser och all annor Stadzens tunga” i tolv års tid, dock mot det villkor att stadens innebyggare skulle i var gård ”upbiigge sigh till thz minste Etth Steennhuus uth medh gatherne, Tre wåninger höge, Sijnnerligenn the förnempste, som boo i Stadenn. Mänthe som icke haffue rådh till att bijgge heele huusen aff Steen, schole bijgge Stendellvercks huuss, tre wåninger höge, Och för Eeldzwådhe schull, Szå och på the samme Stendellwerckz huus måge ware thess waracktigere och sijnnligere, szå skall Timbredt och samme Stendellwerck så förmuures uthenn till, att inthz Träwercke uthenn på huusenn sijnes kan. Männ inne udh i Gårderne måge sådanne huuss bijgges, som huaer kan haffue rådh till åstadhkomma och effter nödthorffterne ther kunne behöfues. Huar och någre finnes, som hafue lust eller rådh till att bijgge, anthenn ijdell Steenhuus eller Stendelwerckshus, uthenn ändeligen wele bijgge Träähuus, Dhå schole de icke haffue mehre än Etth åhrs Frijheter och schole the icke heller bijgge och boo widh Allmenningz gatherne.”
Konung Johan synes hava hyst stort intresse för städernas bättre bebyggande, enär dylik byggnadsordning även utfärdades för andra städer. Det gick dock, oaktat de utlovade frihetsåren, långsamt med bebyggandet, och vad Norrköping beträffar erbjöd konungens son, hertig Johan år 1609 ånyo ovannämnda förmåner, därest man ville bygga enligt föreskrift. Ännu vid 1719 års brand hade emellertid Johan III:s mål icke blivit uppnått. Först år 1613 hade hertig Johan, som även mycket ivrade för stadens bebyggande, låtit utstaka den plats, som ”Nordan Åhn, liggendes ähr, allt ifrån denn Ortt, där som spetels Capellet hafuer bijgtt warit neder utth med Store Åhn, in emott Phåll åhn, och där deelett till gårdztompter, för allom dem, som sigh där nedersättie, biggie och boo welle, Icke allenest Inlendske uthan och uttländske, av hwad slag, folck eller Nationer the helst ware kunne, som sigh med Ehrligh Köpzhandell welle bärge och nähre.” Dessa skulle vara skattefria i tolv år antingen de byggde av sten eller trä. Därtill skulle de njuta frihet från tull och accis av det gods, de in- eller utförde i riket, ”huartt efter som the lijthet eller mijckett bijggaendes wärde.” Borgare, som redan förut voro gårdsägare, skulle även äga rätt att bygga för sina barn, vilka från den tid de började driva handel, skulle åtnjuta ovannämnda förmåner. De tomter, som sålunda bebyggdes, skänktes av hertigen till evärdlig ego. Även hantverkare fingo tillstånd att här bygga mot det, att tomterna blevo deras egna och mot tolv års skattefrihet. Hertigen lovade dessutom att utan borgerskapets betungande bygga en bro vid kungsgården samt vara behjälplig med uppbyggandet av en kyrka på norra sidan ”när wij få see, att de som Inwåhnere ähre sjelfve velie hjelpa till medh”. I händelse att så många tyskar av andra nationer av augsburgiske konfession här skulle bosätta sig, att de kunde bilda egen församling, så ville han ”efterlåte dem den grundwall till bijgning, som Spetals Capellet hafver stått opå”.
Oaktat alla dessa beviljade förmåner måste hertigen redan följande år bevilja ytterligare förmåner åt dem, som under vintern ville köra fram timmer och sten m. m., så att de kunde börja att bygga på våren. Den nya bron var nu även färdig, och synes att hertigen sökte att hit draga all rörelse, enär han föreskrev, att torget och allmänna handelsplatsen skulle förläggas å södra sidan om densamma. På detta sätt blev även så småningom, norra kvarteret och därefter Saltängen, tillsammans kallade Nya staden, bebyggd. Saltängen var dock ännu i mitten av 1600-talet endast en sidlänt med al beväxt äng. År 1641, den 23 februari utkom ånyo en resolution, denna gången utgiven av drottning Kristina, på ansökan av Louis De Geer, i vilken anbefalles, att Norrköping noga skulle inrättas till torg och gator efter den ”planta och afritning”, som generalkvartermästaren Olof Hansson Ormhufvud var beordrad att inlämna till stadens rådhus. Drottningen skänkte även senare eller år 1650 till ”Stadzens uthrymme och gemene bäste” kronans ladugård med allt tillhörande samt lät till byggnadstomter avsticka kungsträdgården, på det staden skulle bliva ”anlagd och beprydd med zirliga hus”. Dessa tomter hade ännu på 1750-talet dock aldrig varit bebyggda. — Genom 1658 och 1719 års eldsvådor förstördes staden i grund. Redan före sistnämnde år hade Norrköping hunnit att bliva väl bebyggd, men från denna tid är det, som stadens nuvarande plan stadfästes. Staden indelades då i fyra huvudkvarter, nämligen Strand-, Dals-, Bergs- och Norra kvarteret, vilka åter delades i s. k. brandmästerskap med sina kvadrater. Strandkvarteret delades i tre brandmästerskap, näml., Rådstugan med 16, S:t Olof med 15 och Jernvägen med 23 kvadrater. Dalskvarteret utgjorde endast ett brandmästerskap med 19 och Bergskvarteret ett med 16 kvadrater. Norra kvarteret delades i Borgarehögen med 23, Kåkenhusen med 16 och Nya staden med 20 eller tillsammans 148 kvadrater. De förnämsta gatorna vid mitten av förra århundradet voro S. V. och N. Storgatorna, och torgen voro Gamla, Tyska, Saltängs- och Samtals-, förut kallat Skvallertorget. Broarna över strömmen voro Bergs-, Saltängs- och Gamla bron samt en enskild bro, som förde till mässingsbruket. Tullarna voro fyra, av vilka sjötullen var belägen i öster och de tre lanttullarna i norr, söder och väster. År 1784 utgjorde stadens omkrets en längd av 18,600 fot.
De under detta århundrade timade eldsvådor hava icke rubbat stadens hufvudplan, men hava likväl bidragit till dess regelbundenhet och prydlighet. Huru hastigt staden under nyare tider blivit bebyggd ser man av att efter de ovan omnämnde eldsvådorna voro år 1832 ett antal av 439 tomter av 1,137 obebyggda under det 1838 endast 365.
Stadens nuvarande indelning är lika med den under 1700-talet, men kvadraternas antal enligt 1876 års karta är 173, varav 52 i Strand, 19 i Dals, 20 i Bergs och 82 i Norra kvarteret. Av dessa äro dock flera ännu obebyggda. År 1871 var kvadraternas antal 152, varav 52 i Strand, 19 i Dal, 20 i Bergs och 61 i Norra kvarteret. Stadens torg äro Karl Johans, före 1849 kallat Saltängstorget vid n. ändan av Oskar Fredriks bro, Samtalstorget vid Bergsbrons n. ända, Tyska torget, väster om Tyska kyrkan, Nya torget mellan Trädgårds-, Hospitals-, Generals- och O. Kyrkogatorna, Gamla torget vid Gamla Rådstugu- och Repslagaregatan, Fisktorget vid s. ändan och väster om Oskar Fredriks bro, Kanontorget norr om Tullkammaren och Dalstorget icke långt från Elementarläroverkshuset. Stadens gator, varav de flesta erhöll sina nuvarande namn 1769, äro följ.: Allé-, Bred-, Bregsholms- och Broddgatan, N. och S. Bryggaregränd, But-, Dals- och Dragsgatan, Dragsgränd och Drottninggatan, stadens förnämsta gata, förut kallad Storgatan och i sin helhet öppnad 1648, Garvare-, Generals-, Gods-, Gryts-, Gymnastik-, Hamn-, Hantverkare-, Hospitals-, Hotell-, Jernvägs- och Jernbrogatan, Jungfrugränd, Kaptensgatan, Klockgjutaregränd, Knäppingsborgs-, N. och V. Kungs-, N. S. och Ö. Kyrko-, Källvinds-, Lots-, Lunt-, Magasins-, Ö. och V. Magasins- samt Matrosgatan, Munkgränd, Mätare- och V. Nygatan, Orangeri-och Packhusgränd, Pers-, N. S. och Ö. Plank- och Prästgatan, N. och V. Promenaden, Kvarn-, Repslagare-, Rodga-, Rådstugu-, G:la Rådstugu-, Sand-, Sjötulls-, Skeppare-, Skol- och Slottsgatan, Slottsgränd, Smedje-, Stall-, Strand-, N. och S. Ströms-, Styrmans-, Teatergatan, Trångsundsgränd, Trädgårds-, Tunnbindare-, Varvs- och Vattengatan, Vattengränd, Västgöte- och Åbodsgatan samt Återvändsgränd. Gatorna äro merendels raka och skära varandra vinkelrätt. De förnämsta broar, som förena de norr och söder om strömmen belägna stadsdelarna äro: Oskar Fredriks bro, förut kallad Saltängsbron, vilken är den ovannämnda av hertig Johan år 1614 nybyggda bron, som ombyggdes 1652, utvidgades 1816 och ombyggdes åter 1837, då den erhöll sitt nuvarande namn. Hon har tre valv, är 318 fot lång och 36 fot bred samt uppfördes med en kostnad av omkr. 82,542 kr.; Bergsbron, den längsta av stadens alla broar, som förenar Västra Kungsgatan med Samtalstorget. Den är av obekant ålder och har flera gånger undergått reparationer; Järnbron förenar Västgöte- och Järnbrogatorna och uppfördes 1832 med en kostnad av omkring 45,000 kr. Gångspången från 1802, förenande Rådstugugatan med Sandgatan, ombyggdes 1863 av järn; längden 312 fot. Dessutom finnes några smärre broar.
Genom av k. maj:t nyligen (1877) stadfäst beslut kommer staden ytterligare att utvidgas åt östra, södra och sydvästra sidorna. Härigenom kommer kvadraternas antal att ökas med omkring 25, varjämte flera äldre kvadrater erhålla en utvidgad och mera regelbunden form. Beslutat är även att framdeles framdraga V. Kungsgatan och G:la Rådstugugatan till V. Nygatan.
Staden är väl bebyggd med en mängd ståtliga hus. Alla offentliga hus och de flesta större enskilda äro av sten. De förstnämnda äro till det mesta belägna i Strand- och Dalskvarteret samt i Norra kvarteret omkring eller i trakten av Karl Johans torg. Fabrikshusen, ofta ända till 4 våningar höga, äro merendels belägna kring strömmen. Ehuru staden hör till Sveriges största städer och driver stor affärsverksamhet är det utom vid arbetstidernas slut föga livligt å gatorna. Den egentliga verksamheten är här förlagd inomhus. — Stadsplanen upptager med sina tomter, vilka 1872 voro 992, varav 130 obebyggda samt torg och gator en areal av 1,390 qv.-ref, vartill kommer Motala ström med en beräknad areal inom staden av 470 qv.-ref. Tillhörande jordägor voro 1870 enligt landshövdingeämbetets uppgifter 6,140 qv.-ref. Enligt generalstabens topografiska avdelnings uppgifter, utgivna 1876, är arealen 0,0689 qv.-mil fastland och 0,0035 vatten eller 1,595 tunnl. = 8,930 qv.-ref fastland. I mantal äro dessa ägor satta till 27 1/8 hemman.
Taxeringsvärdet utgjorde 1874 en summa av 26,575,050 kr., varav 557,600 för jordar och lägenheter. Värdet av kronan och fromma stiftelser tillhörig egendom var 2,133,050 kr. Stadens bevillning uppgick samma år till 73,587 kr.
Folkmängden beräknas år 1650 till omkring 5,000, i början av 1700-talet 5 à 6000, 1720: 2,600, 1760: 7,000, 1790: 7,739, 1794: 8,629 personer, av vilka de, som hade borgerlig näring, voro 363, gesäller 178, lärgossar 200, drängar 217, pigor 899, manufakturarbetare 365, hustrur 1,594, ”ringare innevånare” 488, söner och handelsbetjänter 135, ståndspersoner 581, försvarslöse 71, ”bräcklige, som betala mantal” 42, adel med barn och betjäning 124, gamla sjuklige och oföre 946, barn under 15 år 2,365 och judfolk 61. Mantalspenningar betalades av 5,132. År 1810 var folkmängden 9,048, 1830: 10,030, 1850: 16 à 17,000, 1870: 23,850 personer på 7,988 hushåll, och vid 1877 års början 26,816 personer.
Staden var i äldsta tider av föga betydenhet. År 1481 nämnes den i femte och sista rummet bland provinsens städer. I jämbredd med grannstaden Söderköpings förfall gick dock mot slutet av 1500-talet Norrköpings förkovran. Ännu år 1539 voro kronoutlagorna här mindre än i Linköping och vida mindre än i Vadstena. Konung Gustav I utfärdade 1529 ett brev, vari han tog ”sin köpstad Norköpingh i sitt konungsliga hegn, försvar och beskerm”. Och vi hava redan sett, huru även hans ättlingar omhuldade staden. Drottning Kristina, som vid sin tronavsägelse förbehöll sig staden till sitt livgeding, verkade mycket för staden. För sin hastiga förkovran under 1600-talet har dock Norrköping i främsta rummet att tacka den rike holländaren Louis De Geer, vilken valde denna stad till utskeppningsort för alstren från sina inom Östergötland belägna storartade järnverk, och det var här, ibland en mängd nya verk och inrättningar, De Geer valde sin bostad, då han 1627 första gången besökte Sverige, och därefter alltjämt, då han längre eller kortare tid vistades i landet. Redan genom k. Gustav II Adolfs handelsordinantie av d. 10 juli 1614 har Norrköping erhållit stapelstadsrätt eller tillerkänts sjätte rummet, näst Söderköping, bland de rikets städer, som framgent ägde rätt driva handel och sjöfart på utrikes orter. Louis de Geer utverkade nu därtill 1620 års privilegier, vilka i alla avseenden gav detta samhälle en fast ordning. År 1664 intog Norrköping tredje rummet bland rikets städer näst Stockholm och Upsala. Den har även ända till senare tider i avseende på folkmängden varit rikets tredje stad, till dess den i detta avseende förbigåtts av Malmö, och intager sålunda nu det fjärde rummet.
Invånarnas näringsfång är sedan gammalt handel, sjöfart, fabriksrörelse, manufaktur och skeppsbyggeri, hantverk samt något jordbruk. I forna tider utgjorde fisket i Bråviken och laxfisket i strömmen ett inkomstbringande näringsfång, men är numera av ingen betydenhet. Under detta årtionde har visserligen en anstalt för kläckning av laxrom och laxodling varit inrättad vid Holmen och även visat gott resultat, till dess av vattenbrist föranstaltade provisoriska ombyggnader i Norrköpings ström och andra orsaker kommit laxfisket att åter förfalla.
Ehuru icke ensam av betydenhet står fabriksrörelsen nu högst, och Norrköping har sedan länge varit en av landets allra förnämsta fabriksstäder.
Om stadens verksamhet, handel, ekonomi, beskattnings- och befolkningsförhållanden lämna följande uppgifter, till en del hämtade ur i kammararkivet förvarade handlingar, icke obetydliga upplysningar.
Stadens ringa skatt omkring 1530 förhöjdes sedermera och utgjorde 1539 och 1554 en summa av 30 m:k d:a=22 1/2 m:k ort samt 1558 en summa av 75 m:k ort, varvid sedermera länge förblev. År 1539 uppbar kronan i tullmedel härifrån 113 1/2 m:k danska. Omkring 1540 utgjorde mantalet på dem, som gjorde årsskatt, 87 personer och på dem, som inga medel hade till gästning, 24 personer. Norrköpings stad och dess borgare innehade redan vid denna tid mot skatt och ränta ett särdeles stort antal lyckor, ängar och tomter, dels av skatte- och krononatur, dels av kyrkans f. d. tillhörigheter.
Genom Norrköpings gårds arrondering skedde likväl häruti åtskilliga förändringar.
År 1560 voro här antecknade 70 borgare, vilka utom årsskatter erlade avgifter till kronan för:
skatteutjordar: 11
kronokvarnar: 4
kronokvarnström: 1
kronotomter: 4
Vadstena klosterkvarn: 2
prebendekvarnar: 2
Vadstena klosters tomter: 4
prebendetomter: 4
kyrkoutjordar: 29
kyrkotomter: 27
Askeby klosters tomter: 5
Askeby klosters holme: 1
År 1563 utgjorde Norrköping i brudskatt 300 m:k. Enl. 1566 års mantalsregister funnos här en präst, 42 borgare, 73 k. m:ts och 4 adelns tjenare. — Taxeringslängder till Elfborgslösen 1571 utvisar för Norrköping taxerade och skattande personer:
a) de borgare, som äro under stadens tunga och skatt: 57
b) skeppshövitsmän, båtsmän, knektar och andra, som ej drogo stadens tunga och skatt: 51
eller tillsammans 108. För alla dessa är följande lösegendom antecknad:
guld (mynt och arbete): 3,400 m:k. Silver: 3747 lod 1 gv. Koppar: 491 sk:pd 19 lisp. Hästar och sto: 109 st. Oxar: 18 st. Kor: 157 st. Tenn och mässing: 63 sk:pd 13 lisp. Stång- och osmundsjärn: 24 sk:pd 18 lisp. Reda penningar: 7,610 m:k. Köpmansvaror, värda 4,266 m:k. Penningar och varor, tills. 21,600 m:k. 4 à 3 års ungnöt: 12 st. 1 à 2 års d:o: 25 st. Får: 91 st. Getter: 8 st. och svin: 304 st.
Härför skattades av de 57 borgarna: 53 gyllen guld, 151 lod silver och 1,142 ½ m:k penningar samt av de 51 skattfria 79 ¼ lod silver och 452 ¼ m:k penningar, vilket efter skattens beräkning (enl. handlingen) till 1/18 av den taxerade förmögenheten och det arbetade (10 à 12-lödiga) silvrets beräkning till 1 lod=4 m:k samt en gyllen till 18 m:k, giver en totalsiffra för den lösa förmögenheten av 64,455 m:k.
Bland borgarna framstå som de förmögnaste: Lasse Håkansson med en taxerad förmögenhet av 3,920, Ingeval Månsson 3,390 och Jon Olsson 1,850 m:k; fem andra borgare hava något öfver 1000 m:k, tio andra från 500 till 1000; tjugutvå andra emellan 100 och 500; sjutton andra under 100 samt kyrkoherden, som är inräknad bland borgarna, omkr. 400 mark. Bland de icke skattande äro blott två skeppshövitsmän, som hava guld, silver, reda pgr, varor och boskap, den ena omkr. 4,000 samt den andre omkr. 2,000 m:k. De övriga hava endast något silver, koppar och en eller annan ko. Högst få ha öfver 100 m:ks taxeringsvärde. Bland de taxerade nämnas såsom hantverkare blott 2 guldsmeder, 2 smeder, 2 skomakare och 2 skräddare. Till de ovan såsom taxerade och skattande uppgivna personer, komma vidare: ”Thesse efterscriffne haffva ingen hjelp gjort och äre icke heller benägne ther till” nämligen 2 borgare och 40 hovmän, båtsmän och knektar. Summan av de personer, som kunde komma ifråga till beskattning, eller mantalet av Norrköpings stad synes sålunda hava utgjort 148.
Enligt ett mantalsregister för staden av år 1584 funnos:
Borgare, som brukar köpenskap: 20
Borgare, som brukar åkerbruk och ingenting annat: 40
Thenne brukar fiskeri: 40
Thenne Borgare hava skutor och för K. M:ts gärder och fetalier, när behov göres och brukar fiskeri uti Finland: 12
Thenne borgare äro fattige båtsmän: 6
Thenne borgare äro för länet och förmå intet utgöra K. M:t eller staden någon rättighet: 5
Thenne borgare äro mjölnare och bruka K. M:ts tullkvarnar och göre rättighet därav: 12
Thenne borgare äro fattiga dagsverkare och förtjänar med sin oxe: 8
Thenne äro fattiga skåttmän: 10
Thenne K. M:ts tjänare hava sina egne gårdar och draga intet med staden: 26
Thenne tjänar herremän och hava sina egna gårdar och göre intet till staden: 8
Vad Norrköpings handel beträffar, så finnes från år 1589 antecknat, att staden drev handel på utrikes orter, men inom Östersjön samt att Linköping och Vadstena härifrån skickade fartyg för sin räkning. År 1555 var stadens tullpliktiga införsel 3 t:r salt och 1 t:a humle samt övrig införsel till ett värde av 605 mark, därav bl. a. kläde och foderduk för 258 m:k, lärft och vadmal för 186, sidengewandt med tillbehör för 12, öl, pryssing och mjöd för 56, samt kram och specerier för 60 m:k. År 1557 var hela införseln 522 t:r salt, 8 säckar humle, 183 st. kläde och foderduk, 57 st. lärft och vadmal m. m., sidengewandt med tillbehör, 32 skålpund lin, ull och hampa, 123 t:r öl, pryssling och mjöd, kram och specerier, 8 st. utländska mynt, 195 daler och 1,230 m:k sv. penningar. Hela utförseln var år 1547 till utländska orter 168 fot eller skålpund osmundsjärn, 50 tunnor + 11,000 st. spik och vreckling, 2466 lispund smör, 32 t:r tran, talg och ister, 6 läster späck och talg, 786 ox, ko, älg och hjorthudar, 7670 kalv, lamm, bock, killing och sälskinn, 921 björn, räv, varg, lo och järvskinn, 5660 gråverk, samfång och klockverk, 221 bäverskinn, 260 mård och utterskinn, 50 lispund vax, 20 st. utländska mynt samt 100 daler. År 1557 var hela utförseln 471 skålpund osmundsjärn, 8 ½ skålpund stångjärn, 4000 st. stål, 109 t:r spik och veckling, 425 hästskor, 114 tunnor spannmål, mjöl och malt, 707 lispund smör 42 ox, ko, älg o. hjorthudar, 751 kalv, lamm, bock, killing och sälskinn, 246 björn, räv, varg, lo och järvskinn, 34 bäverskinn, 12 mård och utterskinn, 71 hästar, 16 t:r lax o. annan fisk, 20 lispund ost, 48 st. grimskaft, 1 ½ hundr. söm, 12 st. skedar och 45 daler. Antalet skeppslaster från Norrköping var 1556 till Danzig 1, Riga och Pernau 1, Reval 4, Stettin, Stralsund och Kollberg 1, Blekinge och Skåne 1, summa 8 och s. å. ankomna från Danzig 2, Königsberg 2, Riga och Pernau 2, Reval 3, summa 9. År 1557 avgick till Danzig 2, Riga och Pernau 2, Reval 1, Stettin, Stralsund och Kollberg 3, Blekinge och Skåne 4, summa 12 och s. å. ankom från Danzig 2, Riga och Pernau 2, Reval 1, Stettin, Stralsund och Kollberg 3, Blekinge och Skåne 5, summa 13. Härvid bemärkes dock, att de här utsatta orterna endast äro sista utgångsorten eller första destinationsorten. De år 1557 utsända 12 lasterna fördes i 8 svenska fartyg, varav ett Jakob Turessons till Grensholmen skepp, ett Olof Anderssons skepp och de övriga 6 skutor, varav en tillhörde en Vadstenaborgare.
År 1595 öppnades här stadskällare med tillstånd att utan accis försälja allehanda främmande drycker. År 1623 fanns här ett harneskmakeri, vilket sedan av Louis De Geer förbyttes till gevärsfaktori. Redan år 1634 fanns här skeppsvarv och 1641 omtalas, att virke blivit hugget på kronans skogar och skänkt till skeppsbyggnaden.
År 1626 ägde staden ett mynthus, där ett mynt präglades, å vars ena sida framställes en upprest vase mellan bokstäverna G. A. R. samt i kanten Moneta Nova. J. o. R. Å andra sidan var en grip avbildad i fullt språng, med omskrift Civit. Norrcopensis 1626. År 1620 utfärdades befallning, att alla smeder, som bodde å landet i Östergötland, skulle inflytta till Norrköping. År 1627 anlades här ett mässingsbruk av Wilhelm de Besche å bruksholmen, vilket fullbordades av Louis de Geer, förstördes 1719, men återställdes, ägdes då av rikets ständers bank samt fortgick till nuvarande århundrade; 1654 en kopparhammare, förstörd genom vådeld år 1743, och 1695 ännu en kopparhammare, som hållits vid makt ända till innevarande århundrade; 1670 stiftades det s. k. grundverket till hamnens och segelledens årliga upprensande.
Fabriksrörelsen synes räkna sina anor från början av 1600-talet. Åren 1646, 1650 och 1655 beviljades privilegier på vantmakerier, 1669 på ett juftgarveri, sedermera anlagt vid Himmelstadlund, 1674 på ett redan anlagt klädesfaktori och raskmakeri samt de följande åren på segelduks- och buldansväveri, nya vantmakerier, klädesfabriker och tobaksspinnerier m. m. Ett gevärsfaktori drevs under 1700-talet för kronans räkning, från 1756 av enskild person till 1774, varefter det så småningom nedlades. År 1776 funnos här 16 fabriker, som arbetade i ylle, 3 i linne, 2 i silke, 1 i kamelgarn, vartill komma färgerier, bandfabrik och segelmakeri. År 1774 tillverkades kläde vid 15 fabriker till ett värde av 248,425 dal., etoffes till 61,373, sidenvaror vid 1 fabrik till 15,058, halvsiden till 90, tröjor och mössor vid 18 fabriker till 22,896 dal., bomulls- och linnevaror samt segelduk till 29,959, korderojerivaror till 1,856 dal. År 1794 fanns här 1 silkesfabrik med 5 arbetare och en tillverkning av 350 skålpund silke, 16 klädesfabriker med 56 vävstolar och en tillverkning av 77,421 aln., 4 etoffabriker med 14 vävstolar och en tillverkning av 17,490 aln., 17 tröj- och mössfabriker med 55 vävstolar och en tillverkning av 1323 dussin, 2 korderojerier med en tillverkning av 264 skålpund kamelgarn, 4 bomulls- och linnefabriker med 34 vävstolar med en tillverkning av 378 a. bomullstyg, 34 ½ duss. näsdukar och 37,864 a. segelduk samt ett kattunstryckeri med tillverkning av 4,459 aln. o. 767 st. näsdukar. Sammanlagda tillverkningsvärdet var 122,745 rdr. Härtill komma 9 färgerier och 4 klädesstampar och de till klädesfabrikerna hörande tjänsteverk. År 1816 fanns här 1 nedlagt mässingsbruk, i vars lokaler voro inrättade pappersbruk, spinnmaskiner, överskärerimaskiner, såpfabrik m. m. 2 sockerbruk (Planeten och Gripen) med samma år avstämplat toppsocker, uppg. till 131,879 skålpund, 3 pappersbruk, 4 puder o. stärkelsebruk, 4 såp- o. tvålfabriker, 2 engelska läderfabriker, med ett tillverkningsvärde 1814 av 54,617 rdr. b:ko, 3 tobaks- och snusfabrik, vid vilka s. å. avstämplades 26,261 skålpund vartill kommer här tillverkat snus, 1 skedvattenstillverkning, 1 horn-och benberederi, 1 spegelfabrik, 1 ebenisteri, 32 klädesfabriker med 120 i gång varande stolar, 14 mekaniska ullspinnerier med omkr. 60 skrubbel- och kardmaskiner, 14 mek. överskärerier med 72 diskar, 3 ruggningsmaskiner för kläde, 4 klädesvalkar, 9 färgerier, 8 möss- och strumpväverier, 1 ylletygsfabrik, 2 bomulls o. linnefabrik, 1 mek. bomullsspinneri, 1 tapet- och vaxduksfabrik, 1 flanells- och lärftstryckeri, 1 berlinerblåfabrik, 5 ur-, 1 lack-, 1 knappnåls- 1 synåls- och en kortfabrik, 1 saffiansgarveri, 2 oljeslagerier och 3 kardmakerier. Tillverkningsvärdet 1814 var 873,940 rdr. 4 sk. 2 rst. men steg 1816 till 1,057,793 rdr 14 sk. 4 rst. b:ko, varav i kläde 622,412 rdr 4 sk., i socker 65,505 rdr 24 sk. i snus och tobak 139,846 rdr 40 sk.b:ko. År 1814 sysselsattes vid förenämnde fabriker och anläggningar 1,104 arbetare. Klädesfabrikerna ha alltid sysselsatt det största antalet arbetare och sysselsatte redan 1794 ett antal av 810. Under detta århundrade har klädestillverkningen med ett och annat avbrott gått oerhört framåt. Anmärkas bör dock att på de sista åren fabrikernas antal huvudsakligast i följd av de mindres sammanslagning eller uppgående i större bolag något minskats. År 1825 bedrevs klädestillverkningen med 189 stolar, varibland dock Åtvidabergs inbegreps. År 1838 funnos här 72 fabriker med 331 vävstolar och ett tillverkningsvärde av 300,000 rdr; år 1850 fanns 119 fabriker med 742 vävstolar och ett tillverkningsvärde av nära 5,900,000 rdr.
Vilket framstående rum Norrköping intager med avseende på klädestillverkningen framgår bäst därav, att då år 1875 vid tillsammans 49 klädesfabriker i hela landet tillverkades 5,118,226 fot till ett värde av 13,101,965, belöpte sig därav på Norrköping ensam 3,262,020 fot värde 8,853,493:55. De förnämsta representanterna för denna industri äro:
Drags aktiebolag med ett tillverkningsvärde av: 1871: 1,170,313, 1875: 1,830,372 och 1876:1,795,486 kr. — Fabriksbyggnaden är sex våningar, och dess trenne yttersidor hava närmare 250 fönsterlufter.
Bergsbro aktiebolag med ett tillverkningsvärde av: 1871: 910,073, 1875: 1,212,388 och 1876: 1,090,408 kr.
Ströms aktiebolag med ett tillverkningsvärde av: 1871: 603,281, 1875: 955,054 och 1876: 820,328 kr.
Smedjeholmens aktiebolag med ett tillverkningsvärde av 1871: 626,936, 1875: 735,326 och 1876: 575,643 kronor.
Sammanlagda tillverkningsvärdet för Norrköpings alla. Yllefabriker hava varit 1871: 6,927,962, 1872; 8,242,699, 1873: 8,779,543, 1874: 9,235,783, 1875: 8,745,694 och 1876: 8,139,908 kr.
Även med avseende å bomullsvävnadsindustrin intager Norrköping främsta rummet i riket, i det av de 87,469,453 fot, som år 1875 till värde av 10,605,992 kr tillverkades, komma på Norrköping 28,665,445 fot med ett värde av 3,401,071 kr, under det i Elfsborgs län, som är närmast, tillverkades blott 8,533,604 fot i värde beräknat till 1,473,954 kr. Bomullsvävnadsfabrikernas antal i Norrköping äro fyra.
Jämväl beträffande bomullsspinnerierna är Norrköping främst, i det vid dess tre fabriker, Holmens, Gryts och Bergs år 1875 tillverkningsbeloppet uppgått till 3,153,863 beräknade i värde till 2,843,785 kr. under det Elfsborgs län vid fem spinnerier kommit närmast med 3,137,939 skålpund, värderade till 2,770,601 kr.
De mekaniska bomullsgarnsspinnerierna och bomullsvävnadsfabrikerna i Norrköping hava år 1875 sysselsatt 1,439 arbetare, därav 1,054 kvinnor och 384 barn under 18 år.
Likaså är tricotvävnadsfabrikationen i Norrköping, ehuru bedriven blott vid en fabrik, störst i riket och har år 1875, då den sysselsatte 450 arbetare, uppgått till ett värde av 383,181 kr, på samma gång Malmö med ett tillverkningsvärde av blott 194,156 kr. vid två fabriker kommer närmast. I Norrköping uppgick samma tillverkning under 1874 till värde av 440,811 kr. det högsta under något år av perioden.
En annan industri, i vilken Norrköping även står främst i riket, och -som där från en ringa början på ett förvånande sätt utvecklat sig, är fabrikationen för åstadkommande av litografiska arbeten. Vid Norrköpings enda fabrik, som tillhör Lithografiska aktiebolaget, uppgick år 1875 tillverkningsvärdet till 823,580 kr. under det för samma år Malmö vid 4 fabriker ej hann till mera än 231,000 kr. och Stockholm likaledes vid 4 fabriker till blott 117,500 kr. Vid nu ifrågavarande fabrik, där jämväl tillverkas spelkort, utgjorde tillverkningsvärdet år 1866 blott 294,965 kr. 26 öre, men steg, då likväl korttillverkningen med 89,013 kr. 83 öre inberäknas, år 1875 till 912,593 kr. 83 öre och sysselsatte 404 arbetare.
Av mera betydande fabriker förövrigt i Norrköping äro att anmärka:
Snusfabriken anlagd med privilegium av år 1753, hade en tillverkning, som uppgått till värde av: år 1871 294,680 kronor, år 1872 332,876 kr., år 1873 358,390 kr., år 1874 387,420 kr. och år 1875 till 418,062 kronor, motsvarande 335,749 skålpund snus. Sistnämnde år sysselsattes därvid 28 arbetare eller ungefär samma antal som de föregående åren.
Holmens pappersbruk, som år 1875 undergått en högst betydlig ombyggnad och utveckling, vars resultat dock ännu icke hunnit visa sig, tillverkade papper och för eget behov mekanisk trämassa till värde år 1871 av 262,381 kr., år 1772 av 300,281 kr., år 1873 av 321,478 kr., år 1874 av 313,574 kr. 74 öre och 1875 av 335,307 kr. 11 öre, samt sysselsatte sistnämnde år 169 arbetare, av vilka 84 kvinnor. — Laxfisket i strömmen tillhör f. n. detta bruk. Holmens pappersbruk är jämte bomullsspinneri och väveri inrymt i f. d. mässingsbrukets lokaler. Härvarande torn är uppbyggt åren 1750–51.
Tändsticksfabriken, anlagd på 1860-talet och sedermera betydligt utvidgad hade ett tillverkningsvärde 1870 av 20,342 kr. 48 öre, år 1871 av 85,670 kr., år 1872 av 126,000 kr., år 1873 av 155,507 kr., år 1874 av 117,334 kr. 12 öre och år 1875 av 274,632 kr., samt sysselsatte sistnämnde år 134 arbetare, av vilka 55 kvinnor och 52 barn under 18 år.
Sockerbruket Gripen, där tillverkningsvärdet beräknats år 1871 till 1,260,419 kr. 37 öre; år 1872 till 1,149,931 kr. 25 öre; år 1873 till 878,647 kr. 29 öre; år 1874 till 1,031,457 kr. 52 öre och år 1875 till 1,043,295 kr. 55 öre samt sysselsatte sistnämnda år 87 arbetare.
Såpfabriken, där blott 6 arbetare varit sysselsatte, hade ett tillverkningsvärde år 1871 av 52,500 kr., vilket sedermera alltjämt stigit, 1872 till 112,500 kr. 1873 till 145,700, 1874 till 168,600 och 1875 till 232,400 kr.
Cigarrfabriken, som började sin verksamhet 1873, har med 32 arbetare haft en tillverkningssumma för 40,000 kr. 1874 45,600 kr. och 1875 för 48,000 kr.
Stärkelsefabriken, vars tillverkningar i medeltal uppgått till 16,000 kr. årligen, men år 1875 stigit till 23,000 kr., har sysselsatt blott fyra arbetare, men lär sedermera blivit utvidgad och komma att drivas i större skala.
Två korkfabriker, vilkas tillverkning dock varit i nedgående, i det densamma, som uppgick år 1871 till 81,000 kr. 1872 till 83,000 kr., år 1873 minskats till 26,000 kr. utan att sedermera uppgå mera än år 1874 till 47,500 kronor och 1875 till 48,500 kr., och hava 25 arbetare där varit årligen sysselsatte.
Dosfabriken, som med 20 arbetare haft ett tillverkningsvärde år 1872 av 18,831 kr.; år 1873 av 9,968 kr. och år 1874 av 17,650 kr.
Ättiksfabriken, som med 2 arbetare haft en tillverkning till värde år 1872 av 2,308 kr.; år 1873 av 6,647 kr.; år 1874 av 8,381 kr. och år 1875 av 9,704 kr. 35 öre; samt
Mineralvattenfabriken, som år 1875 sysselsatte 6 arbetare, bland vilka fyra kvinnliga, och haft en tillverkning till värde av 8,000 kr.
Blekerier finnas blott såsom bihang till andra fabriker, men av färgerier upptagas 7 särskilt med ett tillverkningsvärde år 1874 med 52 arbetare av 267,643 kr. och år 1875 med 46 arbetare av 169,989 kronor.
Norrköpings mekaniska verkstad har 1876 haft ett tillverkningsvärde av 448,637 kr., samt har tillverkat järnvägsmateriel, ångpannor, ångmaskiner, fabriks- och lantbruksredskap.
Norrköpings qvarnaktiebolag hade ett omsättningsvärde 1874 av 2,950,000 och 1875 av 2,877,036 kr. 52 öre.
Motala Varf (se Motala verkstad), Nya varfvet, m. fl.
Fabriksverksamheten under år 1876 synes bäst av nedanstående uppställning. Nämnas bör likväl att under detta år liksom under det föregående i synnerhet yllevävnadsindustrin ”känt sig något tryckt av den minskade förbrukningsförmåga, som framkallats av då alltmera framträdande mindre gynnsamma ekonomiska förhållanden”.
Ylleindustrin
Antal fabriker: 32
Tillverkat kläden och korderoj stycken: 35,904
Utgörande i fot: 3,017,903
Till ett värde av kronor: 8,139,908
Arbetarnas antal: 2,714
Därav under 18 år: 415
Mekaniska vävstolar: 532
Handvävstolar: 382
Bomullsindustrin
Antal fabriker: 3
Tillverkat garn skålpund: 3,269,109
till värde av kr.: 2,636,292
Tillverkat vävnader fot: 28,645,353
till värde av kr.: 2,733,365
Färgning och bleklöner: 277,855
Arbetarnas antal: 1,363
Därav under 18 år: 338
Sammanlagda tillverkningsvärdet av de till staden hörande fabriker hava under samma år varit:
Klädesfabriker, 32 st: 8,139,908
Bomullsfabriker, 3 st: 5,647,512
Halvylleväveri, 1 st: 243,607
Qvarnaktiebolag, 1 st: 3,112,061
Sockerfabriksbolag, 1 st: 1,190,386
Litografiskt bolag, 1 st: 913,901
Garveribolag, 1 st: 638,573
Pappersbruksbolag, 1 st: 651,646
Tricotfabrik, 1 st: 372,051
Snusfabrik, 1 st: 451,000
Bryggerier, 4 st: 399,033
Färgerier, 4 st: 181,500
Mek. Verkstäder, 2 st: 513,888
Tändsticksfabrik, 1 st: 381,265
Såpfabrik, 1 st: 273,000
Cigarrfabrik
Korkfabriker, 2 st: 46,200
Stärkelsefabrik, 1 st: 35.704
Ättiksfabrik, 1 st: 7,930
Mineralvattensfabrik, 1 st: 14,725
Trämassefabrik, 1 st: 35,563
Gaslysningsbolag, 1 st: 209,300
Summa, 62 st: 23,458,753.
Arbetarnas antal vid dessa fabriker uppgingo till 6,108 personer, därav 966 under 18 år, mot 4,047 år 1869 och 5,479 år 1873.
Handeln är för Norrköping en tidigare näringskälla än fabriksindustrien. Det är likväl först under de sista tiotalen av år, som densamma blivit av någon större betydenhet. Uppgifter om handeln under 1500-talet äro redan ovanför lämnade. År 1640 funnos 6 skeppare l. styrmän, 5 de Geers skeppare, 31 skjutskeppare och 7 fyrebåtsmän. År 1645 omtalas att staden hade ”flera stora skepp”, varibland Tre Kronor och Norrköping voro de största. Åren 1641 och 1664 nämnes stadens skeppsfart utom Östersjön, och under detta århundrade nyttjades så stora lastdragare till salthandeln på Spanien, att en sådan av 26 kanoners storlek ansåg för liten att ditsändas. Under 1700-talet drevs handel såväl på Medelhavet som Nord- och Östersjön, men ansågs i mitten av nämnda århundradet endast vara ”ännu i tämmeligen godt stånd”. Emot slutet av århundradet synes dock handeln åter tagit upp sig, och därtill bidrog icke litet de salterier, som en del Norrköpingshandlande anlagt i Marstrandsskären, varifrån icke blott hela provinsen utan även angränsande orter försågs med sill. År 1789 räknades blott 16 fartyg. Exporten bestod av järn, mässingstråd, något gårkoppar, tjära, beck, bräder, mjöl, viktualier och omkring 20,000 tunnor spannmål årligen. Importen utgjordes av salt, vin, specerier, kramvaror, tobak, ull, lin, hampa och gallmeja m. m. År 1792 besteg sig exporten till ett värde av 57,110 rdr och importen till 77,974 rdr. Samma år drevs handeln med 31 fartyg, inneh. 1718 1/3 läster. År 1816 bedrevs utrikeshandeln med 32 fartyg om 1,688 svåra lästers dräkt. Bland dessa voro 3 fregatter, 9 briggar, 3 skonertar, 14 galeaser och 3 slupar.
