Västra Nygatan 40 kring sekelskiftet, ett fotografi som ingår i Frida Moberg-samlingen i Stadsarkivet. Detta var, så vitt vi förstått, vad som vid den här tiden kallades Wallins gård. I några gamla minnesanteckningar från sekelskiftet finns husen beskrivna som fallfärdiga ruckel med bostadslägenheter. I ett av husen hade det varit plåtslageri. Innanför planket fanns ett stall med tre hästar och därjämte en gödselstack, där det vimlade av stora råttor. Den här vyn återfanns mitt emot Militärskolan, numera Komvux – mellan våra dagars Kungsgatan och Källvindsgatan.

Dagens tre fotografier är samtliga från åren kring del senaste sekelskiftet – samma tid, men ändå så olika.

Två av bilderna representerar ett äldre tidevarv, med oansenlig och gles bebyggelse bakom de karaktäristiska planken. Den tredje bilden visar vad som då var den nya tiden; med stora, utsirade stenhus som växte fram längs de gamla stadsgatorna.

Gatan är Nygatan, Västra Nygatan som man sade dåförtiden. De båda bilderna med mer ålderdomlig karaktär visar kvarteret God Vän och kan gärna läggas bredvid varandra; det är ett och samma plank som vi där ser.

På den här tiden var God Vän ännu ett sammanhängande kvarter från Källvindsgatan och ända bort till Korsgatan. Kungsgatan nådde då sin ände i Västra S:t Persgatan, vid den s k Wahlbergska tomten – till vilken vi ska återkomma i nästa Återblicken.

Det var sedan 1904 som Kungsgatan, och med den också den nya spårvägen, drogs genom kvarteret fram till Västra Nygatan. Bland allt det övriga revs då också det gamla lusthuset bakom planket.

Om denna lilla byggnad gick många historier. Den kallades ofta för Rysstornet, eftersom man trodde att den överlevt ryssarnas härjningar 1719 och således var mycket gammal.

Så förhöll det sig dock, egentligen, inte alls. I stället var det ett annat i kvarteret beläget lusthus som klarat sig den gången – men som sedan likväl rivits, vilket skedde i slutet av 1850-talet.

Om tillkomståret för ”Rysstornet” finns olika uppgifter, Wilhelm Wiberg trodde att del uppförts på 1760-talet. In på vårt eget sekel berättade ungarna historier om hur det spökade därinne. De hade dock svårt att komma åt och titta, eftersom Wahlbergs gårdskarl Stark bestämt höll alla obehöriga på avstånd från det mystiska lusthuset.

När vi nu övergår till att något beskriva Västra Nygatan kring sekelskiftet ska vi först passa på att rätta en felaktighet i Återblicken 15-5. Vi beskrev där 1870-talets Nygatan som ”ett slags utkantsgata, med nybyggda stadshus på sin ena sida och rena landsbygden på den andra”. Att tala om nybyggda hus är dock att gå händelserna i förväg. Snarare såg det då på 1870-talet ut som på dagens bilder – med gles, ruffig bebyggelse bakom plank.

Vid Oxgatan, som man vid sekelskiftet fortfarande kallade Nygatan för – en reminiscens från 1800-talets kreatursmarknader – fanns i trakterna kring ”Rysstornet” sandhögar och små berg, med vattenbrunnar emellan.

Barnen lekte ute på detta avsides lilla stråk. Flickorna hoppade hage, kastade boll, lekte med trasdockor. Pojkarna rullade tunnband, skickade upp pappersdrakar samt slogs – har vi fått erfara i några gamla minnesanteckningar från sekelskiftet.

Mitt i den här miljön låg, inrymd i samma byggnad som våra dagars Kommunala vuxenskola, den i början av 1890-talet tillkomna Militärskolan – som inte kunde undgå att fascinera barnen i grannskapet.

Präktiga kanoner stod uppställda ut mot Nygatan, och inne på gården pågick alltsomoftast exercisen.

När rekryterna marscherade ut mot Vrinneviskogen hängde traktens ungar gärna med.

För varje kvarter längs sekelskiftets Nygatan tilltog utkantsprägeln och lantligheten. Det var parallellgalan Västra S:t Persgatan som var huvudleden, det var den som övergick i landsvägen mot Linköping. Nygatan var en stadsgata, som allt eftersom bebyggelsen glesnade blev allt anspråkslösare. Bort mot Korsgatan var den inte längre mycket till gata.

Där ändade, före sekelskiftet, stadsbebyggelsen med ett par avlånga vitkalkade tvåvånings magasinsbyggnader som tillhörde Ströms AB.

Och där gjorde vad som då ännu återstod av Västra Nygatan en trött sista sväng ner mot Gryts fabriksområde.

Kring sekelskiftet uppfördes sedan den nya tidens stora stenhus även längs Korsgatan, de står kvar än i dag. Bortanför Södra Promenaden tillkom Idrottsparken och Cirkusbyggnaden. Och 1904 drogs, som redan nämnts, Kungsgatan fram genom den Wahlbergska tomten, och i den vevan blev Nygatan också spårvagnsgata.

Att staden byggdes ut och förändrades framgår vältaligt av bilden som visar Nygatan mot korsningen med Källvindsgatan några år in på det nya seklet.

Om Källvindsgatan skriver Arthur Nordén i en essä om ”Stadens namnmysterier” att dess namn är originellt och vackert och ”för en syn af gammal sollyst stadsvy med källbord och hinkvinda med sig”. Namnet betyder ”gatan där källorna med vindspelen ligger”, och där ska också för länge sedan ha funnits källor med härligt dricksvatten.

På det här anförda fotografiet har dock Nygatan redan hunnit få den karaktär, som den sedan också skulle behålla under fortsättningen av århundradet.

Och här kan man inte längre hitta någonting, som vittnar vare sig om de gamla källorna eller om kreatursmarknadernas lantliga Oxgatan. Deras tid var då oåterkalleligen förbi.

Det s k Rysstornet invid Nygatan måste rivas, när Kungsgatan och spårvägen år 1904 drogs fram genom kvarteret God Vän. Fotografiet, som är från år 1900, tillhör Frida Moberg-samlingen i Stadsarkivet.

Nygatan i början av seklet, med korsningen med Källvindsgatan i förgrunden. Den gamla s k Oxgatan har här hunnit bli spårvägsgata, fotografiet är från 1904 eller 1905. Större delen av huslängan till höger tillkom på 1870-talet, medan tillbyggnaden längs Källvindsgatan är från början av 1900-talet. Husen närmast till vänster är numera rivna, medan de till höger fått stå kvar.

Jan Nordström

(Återblicken, Folkbladet 1993-06-05)

 

Norrköpings kvartersnamn - omslaget Boken Norrköpings kvartersnamn tar upp
samtliga drygt 1300 kvartersnamn i Norrköpings kommun.
Köp boken här.