Interiör från ett av bostadshusen i den s k dockgården på Saltängen, det med adressen Norra Strömsgatan 20. Tidpunkten är kring sekelskiftet. Som tvåa från vänster ser vi frun i huset, Anna Lovisa Eriksson, född i Tåby år 1827. De tre övriga är hennes barn – väverskan Maria Lovisa, fostersonen och sjömannen Jon samt sonen och tillika maskinisten Karl Johan. Ett annat av barnen i familjen var Olga, blivande svärmor till Mary Brogren, som lånat oss fotografiet.
In på vårt eget sekel fanns ännu kvar en särpräglad miljö ganska långt ut på Saltängen – det s k Gamla varvet eller Dockgården. Här hade varvsrörelse bedrivits i växlande former alltifrån Louis de Geers dagar, här fanns ännu dockan från 1840-talet kvar och här återfanns fortfarande några bostadshus från den gamla tiden. Det var ett kvarter som då sträckte sig från nuvarande Saltängsgatan och ner till Strömmen, mellan Varvsgatan och vad som då hette Västra Kronomagasinsgatan. Vi ser portvaktsstugan, och vi skymtar på en av bilderna också det stenhus mitt på varvsområdet där sällskapet på den övre bilden bodde. Vi har fått låna fotografiet av Mary Brogren, vars svärmor växte upp i det här huset, med adressen Norra Strömsgatan (Saltängsgatan) 22.
Mary Brogren har hört berättas några episoder om dockgården och dess invånare. En gång kom t ex den mustige doktor Guilletmot, som det finns många historier om, till huset på sjukbesök. Folket där stramade då upp sig. Sådan underdånighet var dock inget, som föll den doktorn i smaken.
– Skit inte på dig bara for att jag kommer, röt Guilletmot till mot en stackars sate, som stod vördnadsfull och försagd framför doktorn.
Mary Brogren har också hört om hur det kunde gå till makens mormor – Anna Lovisa Eriksson, med på bilden ovan – skulle till Nya torget och handla. Då, berättar Mary Brogren, tog hon rodden över Strömmen. När hon gjort en omgång inköp på torget bar hon ner korgarna till rodden, där sedan hunden Boy fick vakta dem medan hon gick tillbaka och handlade mera. Annars var det omvägen över Saltängsbron som gällde, fram till 1915 då Hamnbron invigdes. Och roddturen kostade inte ens på slutet mer än två öre.
Föregångaren till det, som så småningom skulle komma att kallas Gamla varvet, kunde räkna sina anor från 1740-talet. Men området kallades redan då for Skeppsholmen, efter ett kortlivat varvsförsök där på 1620-talet, med själve Louis de Geer inblandad. 1812 vidtog sedan den Hammarstenska epoken, som medförde varvets såväl guldålder som definitiva förfall. Under Olof Hammarsten byggdes ångfartyget Norrköping, den första ångbåten på Bråviken, vilken från 1823 gick i reguljär trafik på Stockholm. Olof Hammarsten var en pionjär, och något dussin hjulångare sjösattes enbart under 1830-talet från hans varv på Saltängen; alltsomallt en notabel epok i Norrköpings historia. Vid Olof Hammarstens död år 1837 tog sonen Per Wilhelm Hammarsten över varvsrörelsen – till en början framgångsrikt, men ett par misslyckade kontrakt under Krimkriget ledde till varvets konkurs 1857. Om Pehr Wilhelm Hammarstens öden handlade en del av Återblicken den 29-10-94. Familjen Hammarsten bodde på varvsområdet, av allt att döma i det stenhus som skymtar i bakgrunden på en av de nedre bilderna. Fyra barn växte upp i det huset, bland dem Wilma Lindhé, född 1838, som nära 80 år senare i sin memoarbok ”Från flydda tider” skulle återkalla denna sin barndomsmiljö.
I Wilma Lindhés beskrivning av vägen hem från skolan långt borta på Norr får vi några ögonblicksbilder från Saltängen kring mitten av 1800-talet. Efter Saltängsbron vidtog den ståtliga allén, med Strömmen till höger och gamla fina byggnader till vänster. Detta var också också borgerskapets främsta promenadstråk – fram till Kanontorget, där det plötsligt var slut på den fina världen. Fortsättningen av Norra Strömsgatan kantades där av rödfärgade plank, ofta med vedupplag bakom och fönsterlösa husgavlar. Efter några hundra meter ändade gatan borta vid vad som i dag benämns som Varvsgatan, i det f d spinnhusets stora träbyggnad. Och där nedanför bredde varvsområdet ut sig över en betydande yta. Från portvaktens hus, med gavel ut mot Varvsgatan, förde tunga rödmålade portar med tillhörande gånglucka in på varvsområdet. Omedelbart därinnanför fanns en smedja, där marken var svart av sot. Allehanda skjul kantade sedan det korta vägen fram mot själva hemmet, beläget mitt inne på varvsområdet. Det hammarstenska hemmet inhägnades av lönar och gungbräden, visthusbodar och även en bagarstuga. Till huset hade vidare hört en stor köksträdgård, som emellertid – kunde Wilma Lindhé med saknad erinra sig – hade måst grävas upp, när dockan anlades mot 1840-talets slut. På varvstomten inrymdes dessutom, berättar Wilma Lindhé, personalbostäder, verkstäder, vagnbodar, stall, ladugård med rum för gödoxe, kor och svin m m. Nere vid stranden låg fartyg, som skulle repareras.
Familjen Hammarsten bodde kvar i huset fram till slutet av 1850-talet, men tvangs då av konkursen att lämna varvsområdet. En del av den ursprungliga arealen. den som låg öster om Varvsgatan, togs därefter i anspråk för gasverket. Men dockan fanns kvar ännu in på 1900-talet, och fortfarande bedrevs då viss enklare varvsverksamhet. Kvar fanns då också portvaktsbostaden, och kvar fanns familjen Hammarstens forna boningshus. Vid det laget hyrdes detta emellertid ut till flera familjer – av vilka en således hette Eriksson och till en del ses samlad på bilden ovan. Men när Wilma Lindhé 1917 skrev ner sina memoarer så var redan ”barndomshemmet längsesedan … så spårlöst försvunnet som om det aldrig funnits.”
Vy nerifrån Strömmen över kvarteret Dockan kring sekelskiftet. Bilden domineras av själva dockan, som var från 1840-talet. I bakgrunden till vänster ser vi taket samt en del av det stenhus som på 1840- och 50-talet inhyste varvsfamiljen Hammarsten och där längre fram i tiden Mary Brogrens svärmor växte upp.
Jan Nordström
Mer om Guilletmot!
Fortfarande tycks det finnas historier kvar om den originelle doktorn Otto Albert Guilletmot (1836–1914), såsom t ex den i dagens Återblicken. Också sonen, Emil Guilletmot, blev in på 1900-talet läkare i Norrköping. Men det är främst fadern, som historierna tycks handla om. Det vore roligt att kunna ägna någon Återblicken åt den färgstarke doktorn. Finns det läsare, som kan hjälpa oss med uppgifter och historier om doktor Guilletmot? Vi vill också passa på att efterlysa fler minnen från den gamla dockgården på Saltängen. Hör av dig, du som har något att bidra med.
Låt oss också beklaga, att förra Återblicken blev lite förvirrad. Nygatan, som det handlade om, kallades vid två tillfällen för S:t Persgatan. Det var i tankspriddaste laget. Ber om tillgift!
Portvaktsstuga och bostadshus ut mot Varvsgatan, stod kvar några år in på 1900-talet.
Ur artikelserien Återblicken, Folkbladet 1995-02-04
