Hantverkaregatan år 1914, med butiker och bostäder längs denna innerstadsgata. Ett stycke bakåt hade fotografen korsningen med Östra Kyrkogatan (Kristinagatan), framme vid hästekipaget skymtar korsningen med Södra Kyrkogatan (Olai Kyrkogata). Tvåvåningshuset av vilket vi ser en avslutande del längst till vänster i bild hade adressen Hantverkaregatan 42. Fotografiet tillhör Wilhelm Wiberg-samlingen i Stadsbibliotekets Norrköpingsrum.

Kvarteret heter fortfarande Spinnrocken, men ingenting är här längre sig likt. Husen har rivits, kvarteret har blivit parkeringsmark.

Vi ser Hantverkaregatan av två olika årgångar, med den forna världen mellan de båda Kyrkogatorna. Den övre bilden är från 1914, den nedre från 1932.

Ett stycke fram i den övre bilden anas korsningen med Södra Kyrkogatan (numera Olai Kyrkogata), där ett häståk håller framför huset som in på 30-talet skulle komma att inrymma Kafe 32:an.

Bakom ryggen på fotografen låg korsningen med den trånga Östra Kyrkogata, då ännu vare sig breddad eller omdöpt till Kristinagatan. Där i korsningen höll Frälsningsarméns andra kår till (Återblicken 6-6-92).

Av skyltarna på den övre bilden låter sig utläsas något om 1914 års butiksliv längs Hantverkaregatan. Närmast ser vi David Hanssons köttaffär, borta vid gaslyktan en galoschaffär, på höger hand en liten brödbutik.

Ytterligare en del framgår av adresskalendern för år 1914.

Byggnaden som sticker fram ur vänsterkanten och som låg granne med Frälsningsarméns hus ägdes då av en S.M. Hellströms arvingar. I huset bodde en mureriarbetare, en brädgårdsarbetare, en sömmerska, en järnarbetare, en målare, några arbeterskor, en åkardräng, en väverska.

Bland hyresgästerna fanns också en faktor Ullgren, vars fru var litografarbetare. Man kan mycket väl tänka sig, att makarna båda var anställda på gamla Lithografen. Dess fabrik återfanns fram till år 1911 i den närbelägna korsningen mellan Hantverkaregatan och Drottninggatan.

Fastigheten Hantverkaregatan 40, den med köttbutiken, ägdes av butiksinnehavaren David Hansson tillsammans med en Ida Jonsson. Handlaren bodde också själv i byggnaden.

Det påföljande lilla huset, 38:an, ägdes av en slaktare E.G. Pettersson som även han själv bodde där.

I den något större 36:an bodde 1914 inte så många. Där återfanns i stället Norrköpings Konfekt- och Karamellfabrik. En konfektarbetare E.W. Nilsson hade sin bostad där.

Och borta i 34:an bodde enligt den gamla adresskalendern förutom den kvinnliga fastighetsägaren även en litografarbeterska, en pappersarbetare, en nopperska, en trikåväverska och ett handelsbiträde.

En del om bostadsbeståndet längs gatan kan utläsas ur de “Undersökningar rörande de mindre bemedlades bostadsförhållanden i vissa svenska städer”, som socialstyrelsen lät publicera 1916. Där var Hantverkaregatan en av tio undersökta gator i Norrköping.

Av 375 lägenheter var det övervägande flertalet, 294 stycken, på 15-35 kvadratmeter. 74 lägenheter var mindre än 15 kvadratmeter.

Hyrorna på Hantverkaregatan var vid den här tiden lägre än vid Nya Rådstugugatan och Slottsgatan, men högre än längs flera andra innerstadsgator.

Enligt socialstyrelsens summering var bostadsförhållandena i Norrköping “ej särskilt ofördelaktiga” Det var inte sämre här än på andra håll. Men “mycken verklig bostadsnöd återstår att avhjälpa”, konstaterades det också.

På den nedre bilden ser vi i stort sett samma husrad längs Hantverkaregatan, sådan den tog sig ut år 1932. Det är bara den stora byggnaden längst bort, Konsumhuset i korsningen med Olai Kyrkogata, som tillkommit.

Det skulle nu inte dröja mer än några år förrän det slogs larm om Norrköpings eländiga bostadsbestånd – bland det allra sämsta i landet hette det då plötsligt.

Och det är väl heller inte utan att bilden ger syn för sägen. Husen tycks ha förfallit, förslummats under de 18 åren som förflutit. Därtill hade anspråken börjat öka under 30-talet. Folk fann sig inte längre i vad som helst.

I mitten av den nedre bilden ser vi åter 36:an. Om det huset, och den miljön, berättade Alf Stendahl i Återblicken 16-3-91. Den gången hade vi inget fotografi på kåken. Men just så här såg det ut, när Alf Stendahl växte upp där i början av 30-talet.

Rena slummen var det. Familjen bodde uselt på kanske tio kvadratmeter på övre våningen. Karamellfabriken fanns då fortfarande kvar i huset, liksom även köttbutiken i 40.

Det var lite allt möjligt som försiggick i dessa innerstadskvarter. Bland allt det andra fanns det också gott om vedbodar, där gubbar sågs stå och såga i fotogenlampornas sken.

Det är en sjunken värld som vi blickar ut över på den övre bilden. 1960- och 70-talets grävskopor har slukat hela den varierade 1800-talsmiljön längs Hantverkaregatan.

En viss poäng är det dock med byggnaden, av vilken en gavelformation skymtar längst bort i gatans ände.

Trots att även det huset försvunnit ur stadsbilden finns det nämligen fortfarande kvar, och det på exakt samma plats!

Det är sikten som blockerats, av de citybyggen längs Drottninggatan som fått stympa den gamla Hantverkaregatan. Men från gatstumpen på andra sidan om Filmstaden, den som döpts om till Skomakaregatan, har man fortfarande fri utblick mot huset – där det ligger kvar oförändrat längst ner i Dalsgatans backe!

Osynligt från våra dagars Hantverkaregatan. Men ensamt kvar i hela den långa husraden på övre bilden.

Åter Hantverkaregatan, och liksom på den övre bilden hus längs kvarteret Spinnrocken mellan Kristinagatan och
Olai Kyrkogata. Året är här 1932. Längst t h en del av 38:an, följt av tvåvåningshuset 36:an, som inrymde en liten
karamellfabrik. Det är tydligt att husen fått förfalla under de 18 åren sedan den övre bilden. Fotografiet tillhör
byggnadsnämndens arkiv i Stadsarkivet.

Jan Nordström

(Återblicken, Folkbladet 1993-08-14)

 

Norrköpings kvartersnamn - omslaget Boken Norrköpings kvartersnamn tar upp
samtliga drygt 1300 kvartersnamn i Norrköpings kommun.
Köp boken här.