Drottninggatan år 1870. Det ljusa huset t h i korsningen med Trädgårdsgatan, är den s k Rikssalen, som sträckte sig ner mot Gamla Rådstugugatan med en längd av 50 meter. Här byggdes Norrköpings första folkskolelokaler med början år 1846.

 

I den ljusa byggnaden i bildens mitt, den s k Rikssalen, inrymdes Norrköpings allra första folkskola. Från april år 1846 hyrde skolrådet här ett par lokaler till den då nya skolformen.
Rikssalen belägen i korsningen Drottninggatan-Trädgårdsgatan hade uppförts till 1769 års riksdag, vars inledande del genomfördes i Norrköping. Huset skulle sedan rivas år 1889.
Vår bild är en målning av Wilhelm Wiberg från 1913, av allt att döma baserad på ett numera försvunnet fotografi från år 1870. Den vy vi ser är sålunda 1870-talets Drottninggatan, med Rikssalen och i huset där bakom en fotoateljé. Antagligen var det just därifrån, som Wilhelm Wibergs förlaga stammade.

Det var år 1842 som den allmänna folkskolan infördes i Sverige. Denna obestridliga seger för de demokratiska krafterna var dock inte oblandade.
Det blev nämligen prästerskapet so kom att diktera innehållet i undervisningen, där katekes och biblisk historia dominerade stort 1800-talet ut. Vägen till folkupplysningen visade sig lång.
Enligt den nya folkskolestadgan skulle minst en folkskola inrättas i varje kommun. Emellertid när skolrådet i Norrköping sammanträdde för första gången i april 1843 fann man att allt redan var rätt väl beställt på skolområdet.
Visserligen fick inte riktigt alla barn plats vid de privata skolorna i staden, men det fick duga som det var.
Småskolor (motsvarande våra dagars lågstadium) fanns heller inga behov av, ansåg skolrådet. Det var ju föräldrarnas sak att lära sina barn läsa. Och om föräldrarna inte klarade av att uppfostra barnen, så skulle dessa ju i så fall utackorderas i ”välfrejdade” hushåll.

Inom några år skulle dock skolmyndigheterna börja inse, att läget inte var riktigt så problemfritt. Uppenbarligen rådde det brist på skollokaler.
Därför hyrde man in sig i Rikssalen. 87 gossar och 103 flickor anmälde sig till undervisningen, men inte fler än 55 respektive 40 kunde antas. Pojkarna hade tydligen ett visst företräde,
Bland dem som avvisades fanns dels de som var för unga, dels de som var för svaga i läsning för att kunna klara av undervisningen. Deras föräldrar hade inte lyckats lära dem tillräckligt bra.
Rikssalen var stadens första egna skola, låt vara i hyrda lokaler.

Med tiden befästes rätten att få gå i skola åtminstone något. År 1855 stadgades att inget barn fick antas i tjänst eller arbete utan avgångsbetyg från folkskola.
Skolrådet hade också hunnit konstatera, att det var alltför många barn som inte fick lära sig läsa i hemmet. 1858 inrättades därför en småskola för sådana barn. På 1870-talet skulle sedan denna småskola göras tillgänglig för alla som behövde den.
1863 antog skolrådet ett reglemente, enligt vilket folkskolan blev treårig. På 1890-talet skulle den bli fyraårig, vilket tillsammans med den då tvååriga småskolan gjorde skolgången sexårig.

Ordförande i skolrådet åren 1853-70 var, naturligtvis en präst. Clas Herman Rundgren var kyrkoherde i S:t Olai församling och blev sedermera biskop i Karlstad.
Rundgren var en utomordentligt konservativ man, vilken bland annat som riksdagsman för prästerståndet bekämpade representationsreformen 1865, när ståndsriksdagen avskaffades och tvåkammarriksdagen infördes.
Denne skolrådsordförande månade om de privatskolor, som vid denna tid växte som svampar ur jorden och där medel- och överklassen placerade sina barn. Folkskolan blev därmed en fattigskola.
Rundgren uppmanade uttryckligen de välbärgade att sätta sina barn i privata skolor. I denna uppmaning kan också ha legat ett slags omsorg om folkskolan, i så motto att Rundgren ville minska på trycket mot denna.

Det var faktiskt under den urkonservative Rundgrens tid som skolrådsordförande, som det så smått började röra på sig inom Norrköpings skolväsende.
1858 kom planeringen av skolhus igång på allvar. Antalet barn i folkskoleåldern hade då ökat drastiskt på grund av den stora inflyttningen från landsbygden till de uppblomstrande textilindustrierna. 1858 fanns 1 550 skolpliktiga barn, men inte skolplats för mer än hälften. Då räknade man ändå med upp till 50 barn i varje klass.
Det var därför en stor dag, en mycket stor dag, när den nybyggda Berzeliusskolan – som den senare skulle komma att kallas – kunde börja tas i bruk år 1861. Det var stadens första egna skolbyggnad, och den skulle följas av en lång rad präktiga skolhus under återstoden av århundradet. Berzeliusskolans byggnad finns för övrigt ännu kvar, på Plankgatan.

En ny tid började göra sitt intåg. År 1863 skaffade sig staden, en folkskoleinspektör, Fredrik Sandberg, en imponerande skolpersonlighet, liksom sina närmaste efterträdare. Till folkskoleinspektörerna, liksom till folkskolans fortsatta utveckling i Norrköping, ska vi återkomma framöver.

Ur artikelserien Återblicken av Jan Nordström. Folkbladet den 28 januari 1984

omslaget-2016_208x300Nu har den andra, utökade och reviderade upplagan av Norrköpings gatunamn utkommit. Den innehåller 69 nya gatunamn. Dessutom har 52 gator fått nya texter – för de flesta av dem saknades information om namnet i första upplagan.
Köp boken här.

De nya texterna har samlats i ett 24-sidigt supplement till första upplagan.
Köp häftet här.