Den äldsta kända kartan över Norrköping är från 1640 och är en av de allra äldsta bevarade svenska stadsplanekartorna. Den visar en spontant framvuxen stad med slingrande gator och gränder av medeltida karaktär. Undantaget är ”Nya staden” – anlagd av hertig Johan av Östergötland i början av 1600-talet på Saltängen – där gator och kvarter har samma rutnätsmönster som i dag
Från den omfattande stadsbranden 1655 och fram ryssarnas härjningar 1719 kom Norrköping att få den regelbundna stadsplan som staden har i dag. Från början kan kvarteren ha haft nummer eller bokstavsbeteckningar vilket de har på 1720-talskartor
Första gånger vi möter Norrköpings kvartersnamn är på en serie kartor över Norrköpings fyra stadsdelar som ritades av lantmätaren Sven Ryding 1728 och 1729. På kartorna finns listor med samtliga kvartersnamn i respektive stadsdel och det är i stor utsträckning de namnen som ännu lever kvar i centrala Norrköping.
De äldsta kvartersnamnen är både lokala och ur allmänna namngrupper, men i de nya stadsdelarna dominerar namngrupperna totalt. Det gör att vi kan inspireras till casinospel i kvarteren Lyckohjulet och Tombolan i Björkalund och till betting i kvarten Målet och Spelet i Ektorp. Efter ett besök på hajperbetting.com kan vinsterna placeras i kvarteren Bankfacket eller Sparbössan i Skarphagen och firas i kvarteren Bägaren eller Krogen i centrala Norrköping.
Journalisten och arkeologen Arthur Nordén ansåg att namngivningen av kvarteren skedde på årtiondet omkring 1700 och att flertalet fick namn efter ”en eller flera bemärkta tomtägares namn eller yrke”. Han kom fram till att namnen anknöt till en redan levande tradition; det kvarter vars största tomt ägdes av en stenhuggare kallades ”stenhuggarens kvadrat” vilket fixerades till ”kvadraten Stenhuggaren”. Vidare argumenterade Nordén för att kvartersnamnen varit allmänt kända och använda till vardagsbruk eftersom de tillsammans med tomtnumret användes som adresser.
Affärsmannen och kulturhistorikern Edward Ringborg ansåg sig ha hittat det exakta året för namngivningen av kvarteren: 1728. Stadens mantalslängder 1718, 1722, 1726, 1727 och 1728 är nämligen gjorda stadsdelsvis, men från 1732 är de mantalsskrivna listade kvartersvis. Därtill återfinns kvartersnamnen första gången på Rydings kartor från 1728. Ringborg är också klar över att namnen hämtades från existerande förhållanden ”samtidigt som man utförde själva namngivningen i ett fyndigt, godmodigt skämtlynne”.
Forskning om kvartersnamn
Det har inte gjorts någon studie av hela kvartersnamnsbeståndet i Norrköping tidigare. Arthur Nordén och Edward Ringborg studerade både i början av 1900-talet de äldre namnen – i första hand de allra äldsta från 1728–1729 – tillsammans med stadens gatunamn. Arthur Nordéns ”Stadsplanens namnmysterier” publicerades 1913 i hans och Gustaf Malmbergs bok Vårt Gamla Norrköping. Edward Ringborg behandlade namnen i den andra delen (1920) av sitt massiva 6-bandsverk Till Norrköpingskrönikan. Både Nordén och Ringborg var besjälade av tanken av kvartersnamnen i Norrköping inte kommit till av en slump utan har sin grund i namn som användes redan innan de blev officiella.
Det är betydligt vanligare med böcker om städernas gatunamn än om deras kvartersnamn, men det finns renodlade kvartersnamnsböcker: Stockholmskvarter. Vad kvartersnamnen berättar (Björn Hasselblad 1979), Kvartersnamn i Gävle (Inga-Britt Skoglund 1994), och Kvartersnamn i Karlskrona från 1718 och 1923 (Sten Ekenberg 2006). Vanligare är att gatunamnsböckerna även behandlar kvarterens namn, exempelvis Gatunamnen i Eskilstuna (Marie-Louise Nanryd 1995), Gator och kvarter. Strängnäs, Mariefred, Stallarholmen och Åkers styckebruk (Kerstin Pettersson 1998) och Kvarters- och gatunamn i Växjö stad (Christer Knutsson 2012). Eftersom varje bok fokuserar på den egna staden är det svårt att dra generella slutsatser, men en litteraturstudie skulle förmodligen kunna visa på såväl likheter som skillnader i städernas namngivningsmönster.
En grundlig genomgång av gatu- och kvartersnamn i Sverige publicerades 1939 av lektorn och skriftställaren Gösta Langenfelt i Namnproblem i de svenska städerna. Langenfelt fokuserade mycket på kvarteren i Stockholm eftersom dessa är äldst i landet, men han gick även igenom en rad andra städer, däribland Norrköping. Langenfelt visade att det redan från början fanns två alternativa namngivningssätt: namngrupper (som dominerar de äldsta kvartersnamnen i Stockholm) och lokal anknytning (Norrköping och till stor del Uppsala). En modern översikt gjordes av docenten i nordiska språk och ortnamnsforskaren Mats Wahlberg vid Nordiska samarbetskommittén för namnforsknings symposium 1996. Han förmodade att systemet med namngrupper lånades in från Amsterdam (där gator namngavs på det sättet redan på 1500-talet) eller Köpenhamn. ”Som direkt historisk källa är naturligtvis de äldre, spontant tillkomna namnen mest värdefulla. Våra dagars officiellt reglerade, inte sällan schablonartade namngivning, som ofta saknar närmare anknytning till omgivningen, speglar emellertid sin tid på ett annat sätt”, avslutade han sitt föredrag.
