Samtliga bilder på sidan visar utsikter från Stadstornet år 1902, här åt öster. I förgrunden S:t Olai kyrka och ett husbygge längs Knäppingsborgsgatan. Bakom kyrkan syns ännu ingen väldig skolbyggnad, den tillkom först några år senare, men däremot en trädgård som hörde till folkskolan ”Gamla Öster”, belägen utanför högra bildkanten. Bakom trädgården ser vi, borta i korsningen mellan Knäppingsborgsgatan och Kristinagatan, en skymt av det under 1980-talet rivna s k Collinska huset, där läkaren m m Johan Gabriel Collin bodde under åren 1834-79. Fotografierna tillhör byggnadsnämndens arkiv i Stadsarkivet.

Idag visar vi trenne utblickar över en stad, som växte som aldrig förr.
Under det gamla seklets fem avslutande år hade det byggts 178 nya boningshus, och 438 affärslokaler hade tillkommit. Och rivandet och nybyggandet fortsatte nu under det nya seklet.
Redan i nedre vänstra hörnet på den övre bilden ser vi spår av denna byggboom – det är ett av de ståtliga jugendhusen längs Knäppingsborgsgatan, som här är under uppförande.
I förgrunden Olai kyrka, på snedden mot gatornas uråldriga rutnät. Knäppingsborgsgatan och Skolgatan torde för övrigt vara Norrköpings allra äldsta gator, där de genom seklerna har inramat stadskyrkan.

Vad vi ser på dagens bilder är utsikter från Stadstornet, fångade år 1902. Omedelbart bortom det pågående husbygget framträder på den övre bilden en skapelse av 1800-talets store stadsarkitekt Carl Theodor Malm; byggnaden kvar än i dag i korsningen mellan Knäppingsborgsgatan och Olai Kyrkogata.
Och därbortom en byggnad som på 1890-talet, och kanske fortfarande när fotografiet togs, inrymde Norrköpings första skolbespisning; en välgörenhetsinrättning för fattiga barn.
Åt vänster skymtar vi Nya torget, där stadens första saluhall uppförts vid sekelskiftet. Här var salutorg redan på den här tiden. Men miljön i grannskapet fick då ännu en lite dyster prägel av fattigarbetshusen, som låg där nedanför längs Skepparegatan och Generalsgatan.

Om bortre delen av Knäppingsborgsgatan i gamla tider har vi meddelat en del i en tidigare Återblicken, den 18-3-89. Vid den här tiden fanns den gamla lågväxte bebyggelsen ännu kvar där. Men borta vid Östra Promenaden reser sig det imponerande sekelskifteshuset, med utsträckning längs hela kvarteret mellan Knäppingsborgsgatan och Skolgatan, över den övriga bebyggelsen.
Och därbortom – skriver Ture Nerman i sin memoarbok ”åkrar med dofter av rovor och kålrötter, en och annan ruffig lada med halmstack, utmed vägarna diken med dammiga nässlor och mållor och kardborrar.”
Så var det på den tiden. Promenaderna inramade då ännu så gott som hela stadsbebyggelsen. Och därutanför tog rena landsbygden vid.

Nertill blickar vi från Stadstornet åt andra hållet, men även här över det unga seklets Norrköping.
På Gamla Rådstugugatan här nedanför härskade ännu släkten Swartz över kvarteret Knäppingsborg, där det maldes mjöl och tillverkades tobak.
1914, det vill säga ett drygt årtionde senare, fanns fortfarande fyra röktobaks- och snusfabriker kvar i Norrköping och sysselsatte då ett hundratal anställda. De gamla fabrikerna försvann sedan vartefter i den omstrukturering av hela branschen, som följde på inrättandet av det statliga tobaksmonopolet år 1915.
På en av de nedre bilderna ser vi också Sockermästarens hus, som bevarats i stadsbilden fram till våra dagar, och till vänster därom Sockerbruket Gripens gamla byggnad som revs på 1970-talet för den nya televerksbyggnaden.
Tobak och socker var traditionsrika gamla Norrköpingsprodukter, med anor alltifrån 1700-talet.
Bådadera var vid tidpunkten för fotografiet fortfarande i full produktion. Sockerbruket lades sedan ner år 1913, medan snusfabrikationen – med ”Röda lacket” som flaggskepp – levde vidare fram till början av 30-talet.

Det gick framåt för Norrköping vid den här tiden. Affärerna blev fler och större, gatubelysningen förbättrades för snart sagt varje år.
Och överallt i staden byggdes det nytt. Gamla kåkar ersattes av nya storväxta hyreshus i sten. Under 1903 revs 32 gamla boningshus.
Enbart på Norr revs 16 hus, med sammanlagt 69 rum. I de 16 nya husen som sedan uppfördes inrymdes 496 rum. Det säger allt vad som behövs om, skillnaden i storlek mellan det gamla och det nya.
Det var således en stad i förändring, som bredde ut sig nedanför fotografen där han fattat posto uppe i Stadstornet. Seklet var nytt, och vartefter skulle också åtskilligt bli annorlunda i den nya tiden.

Stadstorn-vy2

I förgrunden hus längs Gamla Rådstugugatan. Byggnaden omedelbart framför den höga skorstenen är Sockermästarnas hus, som hörde intimt samman med byggnaden till vänster därom – Sockerbruket Gripen, grundat under 1700-talet och 1741 besökt av Carl von Linné. Här bedrevs sockerfabrikation, mitt inne i staden, tills fabriken lades ner år 1913. Huset revs i början av 1970-talet, medan däremot Sockermästarnas hus har bevarats. Där inhystes arvprinsen Adolf Fredrik vid 1769 års riksdag.

Stadstorn-vy3

En utblick mot Gamla torget, med läroverket i bakgrunden. Man noterar bland annat att det ännu inte var så utbyggt på Hörngatan, mellan S:t Persgatan och Nygatan.

Ur artikelserien Återblicken av Jan Nordström. Folkbladet den 2 april 1994.

omslaget-2016_208x300Nu har den andra, utökade och reviderade upplagan av Norrköpings gatunamn utkommit. Den innehåller 69 nya gatunamn. Dessutom har 52 gator fått nya texter – för de flesta av dem saknades information om namnet i första upplagan.
Köp boken här.

De nya texterna har samlats i ett 24-sidigt supplement till första upplagan.
Köp häftet här.